. känner man sig aldrig riktigt hemmastadd r!på samma ställe, Det rörliga lif, gom herr-Iskar rundt omkring en, den städse nya om I vexling af taflor, som detta lif dagliger -l upprullar, samt den omständigheten, ati Jamerikanarne sjelfva nästan ständigt äro på I resande fot — allt detta skapar en oro i I ejälen, som man icke kan undertrycka och I som ovilkorligen manar till ombyte. I Eiter att under de senare veckorna hafva I gjort några turer i staten Oregon och I Washingtonteiritoriet, båda liggande porr lom Californien, invid Stilla bafvets kust, började jag längta efter omvexling. Frögan var endast den, hvarthän jag skulle taga T vägen. För tvenne dagar var jag nästan fullt besluten att styra min kosa till Oiaheiti, denna såsom ett jordens paradis beskrifna ö, men de oviga och lärgsamma kommnnikatiozsmedlen sfskräckte mig sut ligen derifrån. Derefter funderade jag starkt på att fara ned till Panama och derifrån till Peru, men äfven dessa reseplaner förkastade jeg snart, och så öfverraskade jag mig slutligen sjelf en vacker morgon i er af Central Pacific iernvägens eleganta vagnar på väg från San Francisco österut. terigen passerade jag de storartade naturscenerier, som vägen öfver Klippbergen och Sierra Nevada är eå rik på. bterigen irrade mitt öga öfver Wyomings liflösa ödemarker och Nebraskas oöfverskädliga prairier, och nu, när jag skrifver detta, befinner jag mig efter 6 dygns oafbruten resa, natt och dag igenom, vid Niagarå, denna väldiga vaturföreteelse, rom alltid måste framkalla beundran cch häpnad, om än sannigsenligt måste bekännas, att det första intrycket icke på långt när motsvarar de förväntningar man skapat sig. Det är också först efter att on relativt längre tid hafva vistats i fallets omedelbara närhet samt betraktat det från de mest fördelaktiga synpunkter, som det väldiga framstär i a!l sin storhet. Frän San Frarcisco begagnade jag Central Pacificjernbanan till Ogden i Urah, utgörande en väglängd af omkring 1000 mil; här steg jag ombord ä Union Pacifics om möjligt ännu beqvämare vagnar, hvilka förde mig till Omaha, en anpan väglängd af omkring 900 mil, och härifrån tog jag Barlington Missouri River-jernvägen. som, efter passerandet af 500 mil, lyckligt förde mig till Chicago, från hvilken stad jag slutligen på Michigan central efter 12 timmars resa ankom till Niagara Suspension Bridge, ett värdigt monument af en amerikansk ingeniörs djerihet och snijle. Den uppbäres af fyra ofantliga jernträdskablar om 10 tums diameter, hvilka äro fästade å tvenne solida torn, ett ä den amerikanska och ett å den canadensiska sidan, det förra mätande i höjd 88 fot och det senare 78. Bryggan, som är dubbe!, ty 28 fot under j-rnbanskenorna är en annan passage för gående och åkdon, är 800 fot lång, 24 fot bred och hänger 250 fot ofvan vattenytan. De kablar, som uppbära bryggan, innebålla tillsammans 4000 engelska mil grot jerntråd, den anses ega en motståndskraft icke un derstigande 12,400 tons och väger omkring 800 tons. Och här steg jag af, ty det var, tillevidare åtminstone, målet för min resa. Det torde väl vara temligen öfverflödigt att ingE i något slags geografisk redogö relse öfver Niagara. En hvar af Aftonbladets läsare bar sig tvifvelsutan bekant, att de stora vordamerikanska insjöarna Superior, Michigan, Huron och Esie genom en 36 eng. mil lång flod eller rättare kanal, utömma sitt :frerflöd-nde vatten i Lake Ontario. Denna kanal utgör en del af gränaen mellan Canada och ataten Newyork. Tjrgotvå engelska mil nedanför dess utlopp från Lake Erie, finner man de vidt beryktade Niagarafa!len, Dessa fall äro två, ty den nedstörtande vattenmassan sönderdelas af Iris eller Goat Island, den ena deler, A den amerikanska sidan, det amerikavska fallet kallad, mätande en bredd af 900 fot med en fallhöjd af 164; och den andra, på engelska sidan, gående under namn af canadensiska eller hästskofallet, mätande 2,000 fot i vidd och 158 fot i höjd. Det är öfver dessa precipicer som en vattenmassa af omkring 100 millioner tons vatten i timmen nedstörtar. Hvarifrån namnet å fallet härleder sig, är icke fullt afgjordt; man antager dock med stora skäl att det är hemtadt frän Iroquois-språket och det skulle sålunda belyda det dånande vattnet, Och detta pamn gör det i sanning skäl för, ty redan längt innan man kommer i dess när het genombätfvas luften liksom af en aflägsen, men starkt bullrande åska, hvars styrka . naturligtvis är beroende af vindens riktning och den plats, å hvilken man befinner sig. Så vidt man vet, var den förste hvitel man som upptäckte Niagarafallen en fransk : missionär, fader Hennepin, som 1678 valt: kringliggande trakter till ett fält för sin missionsverksamhet. Sedan dess har det dock ieke blifvit obesökt; antalet resande har med hvarje år ökats, städer, villor, hoteller af präktigaste slag ha uppstått i dess omedelbara närhet, och redan då Johan Nybom sjöng sin tröstlösa sång, voro det mäktiga vattenfallets stränder icke längre öde. De lättfotade rödskinnen hade dä för längesedan mäst öfvergifva den fallets inde, som de tillbådo, och i deras ställe ade infunnit sig med lorgnetter och teaterzikare beväpnade turister, som möjligen visade mera hänförelse, men på samma vång kanske mera ytligt än den röde manen mottog intrycket af denna tilltalande 1aturföreteslse. Geologer af nästan alla nationaliteter, om af den svenska skall jag dock låta vars sagdt, hafva ansträngt vetande och skarpsinnighet för att kunna angifva den sannoika tiden för fallets uppkomst och dess senare geografiska historia, och de hafva för lefta ändamål anställt de mest noggranna geologiska undersökningar i de för dylik: forskningar synnerligen tacksamma strandbäddarna; och om än, med tagen hänsyn till den geologiska vetenskapens föga utvecklade ståndpunkt. resultaten af dessa forskningar icke kunna framstå såsom annat än mera eler mindre sannolika suppositioner, så öfverensstämmer dock flertalet af dem deruti, att för omkring 35,000 br sedan hela den kriogliggande trakten var under vatten och sålunda de särskilda sjöarna en enda. Genom någon mäktig naturrevolution höjde sig då landet, delade vatinet i sjöar samt skapade samtidigt Niagaraloden, uti hvilken fallet nu böfinner sig. I början af flodens utlopp från Lake Exie — den har då nordlig riktning — sänker len sig endast 15 fot å da första 15 milen, och det omgifvande landet är nästan ijermphöjd med flodvattnet, Här varierar floder från 1 till 3 mil i bredd med ettiugnt var tenflöde, som ger den utseendet af en insjö. här och der beströdd med små skogbevuxna bolmar. Men straxt innan den när fallen. antager den helt och hället förändrad ka rakter. Den sänker sig omkring 50 fot på : mindre än en engelsk mil öfver en ojena : nädd af kalksten, och efter att af Goat !