renare och djupare än jag någonsin anat, du återförverkligade mina ungdomsdröm mars ideal och din blick tände trons slocknande ljus i min sorgsna själ. Jag vann lätt månget hjerta och bedrog det lika lätt. Andra qvinnor roade och förströdde mig, du frammanade hos mig endast ädlare känslor, med andra skämtade jag, men du blef mig kär med ens, Allt efter som ditt hjerta, likt en fyllig ros, vecklade ut sin skönhet fängslades min själ vid dig, och jag kände med förtviflan att kärleken redde sig rum i mitt sinne och att denna kärlek skulle följa mig till grafven. Mina qval kan jag inte berätta dig; ur stånd att möta faran af en ständig sammanvara och öfvertygad om att jag slutligen skulle gifvit vika för frestelsen att blotta känslor, hvilkas tillvaro i bredd met mina öfriga förhållanden kanske skulle kommit dig att missakta mig... QO! aldrig, aldrig! hviskade Violet hänryckt. Jag skulle älskat dig i trots af allt. Sabretasche strök förtjust hennes hvita panna, Jag visste det, och det var just insigten om att din kärlek skulle blifvit djupare, sannare och mera beständig än någon annan qvinnas, som hos mig uppkallade styrkan tiil ett manligt beslut. Jag reste till södra Frankrike för att gifva mig sjelf tid till reflexion eller — fåtänga hopp — till glömska, för att låta händelserna föra i din väg någon, hvilken, mera värdig din till gifvenhet, kunnat löna den med den lagbundna lycka, som verlden tillstädjer. En vecka sedan jag lemnade London var jag i Pyrenerna och ämnade stanna der för att någon tid begagna sjöbaden. Första aftonen jag uppshöll mig i Biarritz kom jag