— Hr Strakoschs italienska operasällskap uppträdde i onsdags i Malmö och gaf en konsert i stället för operaföreställning; orsaken härtill var, att den från Paris vän tade kapellmästaren Stefani ej bann anlända. Man gaf en konsert, skrifver Sydsv. Dagbl., men en konsert, hvartill man blott sällan i porden får höra maken. Talet om söderns rikedom, ej minst i musikaliskt hän seends, har icke ofta hos oss haft en bättre förklaring. Vi syfta ej blott på de rika, praktfulla rösterna — och här fanns dock icke en enda, hvars volym ej öfvergick det vanliga måttet — vi afse ännu mer det liffulla, mäktiga, äkta sydländska föredraget, som rycker åhöraren med sig, halft beru sad af denna ström at framforsande toner. Då man är van vid vår nordiska, väl vackra, men något torftiga och ej sällan elegiska sängart, gör det ordentligt godt att nögon gång höra hur det låter när man lägger lif och själ i sången, när man sjunger derför att sjunga är en njutning och låter hela sitt lifsinnehäll strömma ut ur bröstet i jublande sång.