Aftonbladet – 10 juni 1874, sida 3

kv ——L och näktergalen drillade sin jubelsång bland de nyknoppade rosorna i den ljumma vår. natten, knöto tvenne menniskohjertan sitt trohetsförbund. x R . Då de åter inträdde i balsalongen, hade musiken återfått sitt välljud, blommorna sin doft och valsen sin berusning för Vio let. En handtryckning, en blick var nog af vältalighet emellan dem. Hon var så öfverlycklig att hon till sin mors stora be. litenhet äfven skänkte Regalia ett blidt smålöje. Sedan öfversten fört henne till vagnen och i en hviskning sagt henne sitt godnatt, kände hon sig som om hjsrtat ve lat sprängas af glädje. Då hon blef ensam 1 sia sängkommare, föll hon på knä och brast i en flod af tårar. Säsongens förkla rade skönhet, som sett hertigar för sina fötter, var i detta ögonblick lika okonstladt och varmt bänförd som den lilla Alma, under likartade förhällanden, skulle varit i sia tysta anspråkslösa boning. Lord Molymux var en fattig irländsk pär; Sabretasche var rik, af hög börd, en man, hvars ord var lag i frågor om god ton och belefvenhet, hvars beundran var en ära, och hvars giftermfilsanbud skulle med stolthet emottsgits af hvem som helst. Hans soci ala ställning var utmärkt god, hans ekonomiska lysande och äfven vår käre biskop af Comet-Hock skulle, ehuru han mycket beskärmade sig öfver Sabretasches synder, utan tvekan ock med största tillfredsställelse hafva skänkt honom en af sina vackra, ex travaganta döttrar. Då derför Sabretasche påföljande morgon till Violets föräldrar formligen framställde sitt frieri, erhöll han den, ytterligt förvånade Jocken Jacks omedelbara samtycke. Man hyllade allmänt den åsigten att Sabretasche aldrig skulle gifta sig, och det väckte derför on utom ordentlig ötverraskning, då denna nyhet helt oförberedt meddelades. Lord Molymux enda betänklighet låg i undran bur hans huetro, som fäst sina ärelystna förhopp