Aftonbladet – 10 juni 1874, sida 3

FÅNGENSKAP.) ROMAN I TVÅ DELAR AR OUIDA, FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF (. C. Sådana känslans sabbatsstunder äro sällsynta — hvad under om man offrar allt för att vinna dem och om man under intrycket af deras sällhet är färdig att mel lotusätaren instämma: O, låt oss vara. Hvad är jordens oro? Hvad gäller allt. som den beröfvat oss? Hvad skatta vi de usla ting, som voro i går och förr? — O, låt oss vara blott. Hvad rör oss väl den vilda striden af vågorna på lifvets haf, och hur de tumla till sin graf? Allt skall dock dit en gång i tiden — Låt oss då lefva, eller dö med friden! I nattens oändliga tysthet kunde han höra hvarje andedrag, hvarje hjertats häftiga slag hos den qvisna han älskade: han böjde sig ned och säg frågande in i hennes dunkla ögon, hennes ansigtes ädla skönhet hade aldrig varit mera slående lik Francescas, Det var, som hade deras alla känslor samlats i ögats brännpunkt; ötver blickarnes strälbrygga ilade deras själar hvarandra till mötes, stundens allsmäktiga förtrollning grep dem bäda och havs berusnivg nådde sin kulmination, då ban, lutad öfver hennes blygt rodnande ansigte, hvi skade: Violet! Uti detta enda ord låg hans. hela förklaring. Han slöt benze till sitt hjerta och tryckte på hennes läppar en kyss sä lång och eldig som den, hvilken blef Francescas dom. Under det stjernorna spredo sitt silfversken — t) Sö A.B. n:r RR—08, 95, A7—1N4, 106. 109, 111, 112, 114—121, 128—125, 128 och 129.