Aftonbladet – 10 juni 1874, sida 2

Article Image
HOS deras chel. Patvenu är i sänning lHlvetjt och själen i det klerikala partiet öfver hela verlden. Det innebär ingen öfverårift att påstå att, om han skulle dö i morgon, vore detta det svåraste slag, som träffat der katolska kyrkan på måoga år. Pius IX kan anföras som ett förträffligt exempel på en energisk och skick ig parrichf, Under det i Vatikanen lika gom utom densamtå kardinaler oC4 färstar bittert hata hvarandra, känna älla sin pligt ätt ödmjnkt böja slå föt hans bud: Han har låtit dessa frön till ömsesidigt Rat förMifvå, men har lye kats använda detta hat till att älltjemt öka sin egen makt. Det är icke något tvifvel underkastadt, att hans politik vsrit ytterst viälgötafde för Italien. Det har bevisat. all en pure icke kan spa ett tunnland mark och likväl vara vida mäktiga?ö och mör aktad än många af hans företrädare. som fade mil efter mil af kyrkoegendore, armå6er till sitt förfogande och stort inflytande öfver kejsare och ministrar. Den samvetsgranne histöriöokrifesten; som i framtiden kommer att beskrifva denna sistå fat af påfyemakten, skall fisna det lätt att förklara do skam? hvilka förmådde påfven att förblifva fånges i Vatikanen och vägra att hörsamma sina läkare, som råda honom att lemna Rom undör sörtmarmånaderna och inandas ren och frisk luft i Öastel Gandolfo:s I Arkansas i Förenta staterna bar ee åan en tid tillbaka rasat ett egendomligt slags inbördes krig, hvilket dock nu ändtligen nått sitt slu Sedan flere veckor gtodn der tvenne kookurrenter om statsgu vernörsambetet i öppen fojå mot hvarandra, hvar och en i spetseu för sin ganska ansenliga truppstyrka och blott statstrup-j. pernas oupphörliga mellankomst kunde förhindfa dagliga blodsutgjutelser. Den för sta blodiga sammandfäbboinsen var emellertid just en följd af statstruppefäas förhastade intervention, och med all sin verkeåu het kunde dessa sedermera ej förbindra oupphörliga smärre skärmytslingar. De bäda konkurreiiterna äro Josef Brooks och Elisha Baxier. Båda påstö sig vid det senaste valet af statsguvernör la erhållit röstmajoritet, dock var Baxter så till vidå der lyckligare, som det genom allehanda slagg partimanövrer lyckades honom att faktiskt sätta sig i besittving af embetet. Då han emellertid ieke tillfrodsställde sina bundsförvatdtör så eöm de väntat, vände elg dessa från sin förfe Skydåsling, ock gingo till och med så långt, att de satte den ät åem förut bekämpade Brooks i tillfälle att, medelst bistånd af en beväpnad neger styrka, be möktiga sig statens offentliga hus i Little Rock, hofvadstaden i Arkarsar, samt skapa ort tillstånd af anarki, snarlikt det som för änästör ett år gedan Kerrskade i Louisiana och der åstadköm så beklagansvärda följder. Brooks stödde sig, då list företog denna våldsakt, hufvudsakligen på ett utslag af högsta domstolen inom staten, genom hvilket fån förklarades vara lagligen vald till guvernör. Baxter ä ain sida, som redan de facto varit guvernör och söri Nkaledes stod i spetsem för en truppstyrka, körde blott genom förbundstruppernas dervaro hindräs frön att med väld fördrifva sin med täflare ur statshiset, Emellertid kom det. såsom redan nämndåt är, rätt öfta till skär I mytslinsgar, och Arkansas hade i mer än en månads tid att fröjda sig Bt ett fullkomligt inbördes krig, Förbundsregeringen, som helt nyligen så svårt kompro metterat sig göndrö sin inblandning i stridigheterna i HLonisianå, löskränkte sig denna gång till att efter bästa förmåga hindra utbrottet af öppna fienåtligheter samt nödga de stridande att afvakta statslegisla tärens ätelag. Detta afgafs slutligen den den 14 Maj ocli götiom detsamma förklara des Baxter för statens laglige gnvernör. Omedelbart härpå följde från Warbington erkännandet häraf, och dermed gjordes siat på detta virrvarr. Saken har sin komiska sida, om mal tänker på Arkansas stråtröfvarelika statsväsen mied mina lemningar från slafveriets tider och sina råd Bybyggar element; men den har ock en högst allvarlig. Den lemnar nemligen ytterligare et! bevis för hurn långt partitygsllösheten kan gå under tider, då inga högre ideer, ingen politisk nödvändighet, blott lystnaden efter maktens byte håller partierna tillsammans. Från Samatra ha på senare tiden ingått åtskilliga underrättelser af föga glädjande satur för Nederländerna. De uppstudsiga: atchineserna hafva samtidigt försökt an-: faila det holländska lägret vil Craton ech svenne andra befästade punkter i närheten deraf. Dessa anfall, som blifvit tillbakaslagna, bevisa icke dåasto mindre att med undantag för Craton och vägen, som för från Archin till hafvet, äro de holländska trapperna blokerade i gina positioner och inskränkta till defensiven. Derjemte lär helsotillståndet inom armån vara föga till fredsställande. Dessa underrättelser hafva gjort ett sorgligt intryck i Nederländerna. Etter general Swietens första framsteg vän tade man sig en mera fullständig framgång. Man troåde, att högste befälbafvaren, ef ter den plan, som general Wolseley med så mycken framgång realiserade mot Asbanteez, skulle företaga en kraftig ex pedition mot det inre af laädets Men i stället för de ofantliga svårigheterna äf ett dylikt företag i de bergiga trakterna af nörra Sumatra. med otillräckliga krafter, bar general Swieten föredragit en taktik, som eliuru mindre lysande, dock säkrare bör ledå till målet; Han känner den terräng, på hvilken han opererar, och krig töringssättet på Sundasarna, der hån vännit sina epåletter. Han vill spara sina solda ters blod och genom den holländska segheten och infödingarnes modstu!enhet tilltvinga sig fiendens tuderdånighet. Sultanen öfver Åtebla, ett land af Belgiens storlek, är nu röd, och höfdingarne öfver stamihatie, som ou blifvit oberoende, hafva sinsemellan intet annat föreningsband än den mosleminska fanatismen och behofvet af rof; isole rade bland bergen och skilda från kusten. skola dö slutligen underkasta sig eller försvinna. Dettatemporisatiönssystem är dock icke i holländska flottans och armåns smak. Korrespondenserna från Sumatra röja ocksä det lifligaste missnöje. Man går ända derhän att förutsäga behofvet af en tredje expedition, 8om skulle företagas efter er stor måttstock. Regeringen tyckes dock ha förtroende till general Swietens plan. 2 ÅA oh me Dh be ——— TS —— TN re NM — ha. 0 to bra a Pr PRV FRE

10 juni 1874, sida 2

Thumbnail