Aftonbladet – 8 juni 1874, sida 3

fulländning af kloka tankar och ädla hand lingar, min kan icke uppvisa någotdera. Er lefnad kan jag icke bedöma, men er karakter finner jag likhet med honom, återtog Alma, envist fasthållande sin öfver tygelse, Var icke han en man, som ej fruktade något, som med öfverlägsenhet be möv.. sina fiender och med ädelhet sins vänner. 1 nske hemtade äfven han sir erfarenhet från örseelser, sin visdom ai dårskaper, såsom mäsnen i allmänhet göra Hvad hans obefläckade namn angår, så måtte ert stolta de Vigne icke ärofullare blifvi frejdadt af edra förfäder, än det av Bppbäres af er. Min dårskap bränmärkte det, svarade de Vigne dystert, och det ntgör mitt lifs förbannelse. Barn! Hvarför tala om så dana saker? Om ni det minsta värderar mir vänskap, så häntyd aldrig på det förflutna. Alma betraktade honom med förfäran Hennes blick uttryckte en blandning af bar nets undran och qvivnans ömhet. Nej, det skall jag aldrig. Förlåt de obehag jag redan orsakat er. Ja, ja, svarade de Vigneifrigt, upphöj mig icke mera till en Gud, dertill är jag behäftad medl alltför många af de dödligea svagheter. I nästa ögonblick hade han kastat Sig SP i sadeln och trafvade at vid Curlys 8 Alma stod qvar i don låga dörren, med banden skuggande ögoren, för att kunna med blicken följa den försvinnande. Solen belyste hennes vackra gestalt och gaf å! hårets färg den rikaste guldskiftning. De redo raskt, och Curly bröt fö gt tystnaden i det han, strykande hästens ahbn, sade: Jag vet verkligen inte, min kära de Vigne. hvad dojtn skall bl pts .