ut, då den rådfrågades i form af ett plebiscit. (Högljudda protester från bonapartisterne; skratt från högern och från högra och venstra centern.) Öasskade folket ett krig vid det sista plebiscitet? Trodde folket, att det genom att votera plebiscitet, voterade kriget? Nej, det ville ha fred. Under formen af ett vädjande till folket, hvilket är den bedrägligaste formen af den allmänna rösträtten, begick sålunda folket verkligen ett misstag. Men hvad hafven I, då man undantager detta, att förebrå den allmänna rösträtten? Att hafva valt republikaner? Skullen I hafva fördömt den, om den utsett monarkister? (Högljudt skratt från vensterp.) Ack! jag vet mycket väl att det förekommer ett ut: tryck i tidningarna, som äfven användes i denna tribun: Rena den allmänna rösträtten. Äfven de gamle romarne, om hvilka man berättade er i går, renade den allmänna rösträtten, och renade den så att frän århundrade till århundrade, från curia till curia återstod slutligen blott hela folket. (Högljudda bifallsrop från venstern.) Vi försökte att genom den allmänna rösträtten utplåna klasserna, att upprätta politisk jemnlikhet vid sidan af jemnlikhet inför lagen, och I viljen nu omgöra detta. I viljen återupprätta klasserna och hafva som fordom stora och små, feta och magra. (Skratt från venstern; rop af nonsens frön högern.) I skolen få utvalda och uteslutna medborgare, och båda skola stä emot hvarandra med handen i håret och knifven i strupen. I Rom skapades också klasser. De kristna och slafvarne voro uteslutna, och då barbarerne kommo till Roms portar var det de, som blifvit för klarade lottlösa af sitt fädernesland, hvilka öppnade Roms portar för barbarerne. (Lång variga applåder från venstern.) Det I önsken är farligt. Hvarför icke gå rakt på det mäl I åsyften? I önsken att rena den allmänna rösträtten, att gifva mer styrka åt den makt I hafven grundat. I önsken göra det för att kunna återupprätta en monarki. Hvad för en monarki? (Från venstern: Ja, hvad för en monarki?-) Om det är monarkien med Guds nåde, vill jag säga er, att I aldrig skolen få den i Frankrike. (Vildt larm i högern och rop af: Det gif. ves ingen monarki med Guds nåde!s) I spörjen mig hvarför I aldrig skolen hafva den. (Frän högern: Alldeles icke! Hvem har frägat er något sädant? Allmänt skratt, hvarunder talaren för några ögonblick afbryter sitt anförande.) Det gifves tre män i historien, som hafva sysselsatt sig med de tre frågorna: tyranni, monarki och demokrati. (Skratt och en röst, som ropar: Det var icke det; ni talade om monarkien med Guds nåde.) Montesqieu, citerande Aristoteles, sade att regeringar kunna lefva genom svek, men endast dö genom våld. (Skratt och larm.) Hvad Louis Philippes regering angår, sade hela Frankrike, då hon föll, att föraktets regering fallit under slaget af föraktets revolution. (Långvariga atbrott från högra och venstra centern.) Kejsardömet är helt och hållet inneslutet mellan Waterloo och Sedan, hvartill måste läggas Frankrikes stympning genom förlusten af två provinser. (Haent jens: Gå och säg dem det i Berlin! Larm). Republiken tyckes skrämma er, men denna styrelseform har aldrig på allvar blifvit försökt i Frankrike. (Oväsen.) Den första republiken var blott ett fältläger. Konventet kämpade mot La Vend6e och sedan måste fjorton armeer kämpa mot hela Europa i vapen. Den organiserade dock stora ting, hvilka ännu bestå. (Ropaf: Guillotinen!-) Den andra republiken, 1848 års republik, blef aldrig konstituerad. I sägen, att den hade en konstitution, men I angrepen allt ifrån dess födelse denna milda republik, (Tjat från alla högerns bävrkar. Hvarför mild? Förklara detta ord!) Mild derför att den arresterade ingen, deporterade ingen — hvilken gaf den fullständigaste frihet ät pressen och hvilken väl skötte finanserna. (Rop af -Hur var det med de 45 centimerna?.). Men dagen efter dess födelse an föllen I den. (Röster: Hur var det med den 15 Maj?.) Den 15 Maj. Det var en baonapartistisk konspiration. (Protaster). Hvem ledde denna manifestation? Det var Hubert, som dömdes då, men sedan benäda des af kejsardömet och erhöll koncession på södra jernbanan, för att sedan göras till direktör i ett annat bolag. (Rouher: Det är ett fullkomligt misstag !-). Jag kan bevisa det. Tillåten I mig att tala om den 24 Juni? (Tala om den 13 Juni!) Den 13 Juni väldfördes konstitutionensfemte artikel, En manitestation ansågs nödvändig, och en fredlig manifestation gjordes. (Ja, 12 400 man med gevär oeh revolvers). Jag kommer tili den 24 Juni, blodets och brottets dag. Hvem vållade den? Dagen förat bade Rouher begärt det omedelbara uppbäfvandet af de nationella verkstäderna; dagen derefter be gärde Falloux, som förbundit sig attingenting påskynda, tillåtelse att få skingra ar betarne och att kasta dem ut på gatan. (Ni uppeggade dem genom att påstå, att de voro i sin goda rätt.). Men af hvem leddes dessa män? Af en man, som i två dagar hade ströfvat omkring på gatorna i spetsen för 300 man, skrikande: Napoleon. vi vilja hafva honom, Ja, då gingo rojalister och bonapartister hand i hand, och de första fem fanorna, som fördes till mig i exekutiva kommissionen voro hvita. (Längvarigt oväsen och skratt i högern). Barrikaderna, kvilka utbredde sig öfver hela Faubourg S:t Germain, stodo under befäl af en ex-chouan från 1830 och grefven af Chambord väntade vid gränsea. (Skrattsalfvor; en röst: Det är ett farligt ämne; rop af till ordningena från venstern). Bo napar.isterne och iegitimisterne gåfvo icke den olyckliga republiken ett enda ögonblieks fred. (Frön högern: Utan oss skulle den icke ha varat i sex veckor. Från venstern: Tyst, I konspiratörer från Rue de Poitiers!) Republiken skrämmer er. Tron I icke dö, att i ett land, der det finnes så många små Jordegare, republiken skall bli konservativ, ett land der fem milliarder så snart blifvit betalta (Trots republiken.) Och när rt lagförslag blifvit voteradt, skolen I hafva tt välja. I kannen icke låta landet förplifva i detta tillstånd af ovisshet. Och låt