Franska nationalförsamlingens möte förliden onsdag var besökt af en talrik massa hörare. Man visste att Ledru Rollio skulle tala och hvarenda åhörarebiljett var derför upptagen. Som ett bevis på den ifver, hvarmed man önskade få höra medlemmen af 1848 års provisoriska styrelse, kan anföras att biljetterna betaltes med ända till 150 fres stycket. Mötet började kl. 2,30 med ett bullersamt uppträde, förorsakadt af en rättelse till protokollet för föregående sammanträde. Deputeraden Testelin begärde nemligen att i protokollet skulle intagas bonapartisten Leverts uttryck föregående dag: Vi skola tysta er, Levert förklarade, att han hade sagt: I ären rädda för kejsardömet, men förnekade sig ha användt det uttryck, Testelin tillvitade honom. Testelin påstod motsatsen och en mängd tillmälen haglade från ömse sidor, utan att man kom till något resultat. Nu uppträdde i tribunen marquis de Castellane, en ung man, synbarligen öfvertygad om att vara Frankrikes största oratoriska förmåga och som i en och half timme plågade kammaren med ett försvars tal, för intressenas intelligenta representation gent emot massans brutala representation. Under oafbrutet larm och oväsen plaiderade cen ihärdige markisen sin sak, endast då och då, när oväsendet blef för starkt, afbrytande sig för att aftorka sitt svettdrypande ansigte eller för att taga sig en duktig klunk vin och vatten. Monarkien gat Frankrike från 1815 till 1848, sade talaren, tretiotre års välmåga och fred; det hade ej ett enda krig med någon makt i Europa, och det vann derunder sin bästa koloni. Från 1848 till 1874 hade det fyra förfärliga krig; det har blifvit besegradt; 300 000 menniskor hafva satt till lifvet; det har förlorat två provinser och ett oro ande antal milliarder. Sådant är resultat af tjugufem års allmän rösträtt. (Häftiga protester från venstern; långvariga bifallsyttringar från högern). Ållmänna röst rätten, sade talaren, gifver oss ett mandat och är en svartsjuk herre. Vi måste ständigt ha våra ögon fästa på den; den pätvingar oss i allting sina id6er, i politik 1 politisk ekonomi och till och med hvad militärorganisationen angår. (Rop af: non sens!) Kejsardömet vågade ej organisera några stora fältöfningar, enär reqvisitioner då skulle blifvit nödvändiga. Det minskade kontingenten, emedan det var nödvändigt att skydda en gynnad deputerad för före bräelser (?). Under kriget fruktade man den allmänna rösträtten; man måste handskas varligt med dess representanter och östra armn dog af svält och köld på andra sidan schweiziska gränsen. (Bullersamma afbrott från venstern). Mina herrar., fortsatte talaren, jag skall ha det modet att säga den allmänna rösträtten sanningen. (En medlem af Venstern: Har ni haft det modet att säga edra valmän den? (Skratt). Castellane: De skola komma att läsa hvad jag sagt i dag, och de skola finna sig uppbyggda. Slutet af talarens anförande var omöjligt att höra i anseende till det ständigt växande larmet. Talaren nedsteg slutligen från tribunen, hvilken beträddes af Ledra-Rollin. Den djupaste tystnad uppstod plötsligt. Ledru-Rollin stod några ögonblick utan att öppna sina läppar och började derpå gitt anförande i en ton, som förrådde en lindrig rörelse. Det bör genast anmärkas, säger Times specielle korrespondent i Paris, säkert alltför strängt, att hang tal gäckade alla de närvarandes förhoppningar. Han talar långsamt och lågmäldt. Hans spräök är tungt, likasom hans feta, oviga kropp. Stundom kan man knappast höra honom. Hans uttryck, hans periodbyggnad, sjelfva hans hållning, allting hos honom antyder att han i ett fjerdedels sekel varit främmande för den offentliga debatten, och det är från denna synpunkt, som publiken tycktes vara så ifrig att få böra honom ocH få jemföra honom nmied hvad han var 1848, då hela Paris befolkning lydde hans stämma. Rollin yttrade: Mina herrar! Jag trodde att om en fråga af sådan vigt, hvilken gäller en af Frankrikes vigtigaste dogmer, skulle ha uppstått en grundlig, koncis och nttömmande debatt. Detta har icke varit förhållandet och jag ser slutet af debatten nalkas. Jag villicke diskutera lagförslagets detaljer, jag förka star dem i klump. I ären icke kompetenta att diskutera detta lagförslag, trots den konstituerande makt I gifvit er. I kunnen vara kompetenta att göra allt annat, men ej att votera om den allmänna rösträtten. Hvilka ären I? I ären den allmänna rösträttens befullmäktigade, men fullmakten har sina gränser, sina föreskrifter, Dessa föreskrifter hafva länge varit bestämda. I hatven intet specielt uppdrag, blott ett allmänt sådant. 1 Kunhe ej gifva er fullmakt en speciel karakter, icke ens genom att till lämpa gen på hvad I kallen den allmänna säkerheten ; I kunnen administrera, men I kuppen icke borttaga en pv ttighet, med afr