STOCKHOLM den 8 Juni. Den partiella förändring i konseljens sammansättning, som egt rum derigenom att statsrådet Bredberg afgått, för att efterträda grefve Mörner uti presidentsembe: tet i kammarrätten, och expeditionschefen Lovn blifvit utnämnd till konsultativt statsråd, saknar, såsom man lätt finner, hvarje skymt af politisk betydelse. Hr Bredberg var för närvarande den af konseljens ledamöter, som längst haft det förtreendet att vara konungens rädgifvare. Då han är 1860 ingick såsom konsultativt statsråd i den De Geer-Gripenstedtska mi vistören, efter att förut nägra år ha tjenstgjort som expeditionschef i finansdepartementet, kunde han på intet sätt betraktas som en politisk personlighet, och man insåg att meningen var den, att han skulle komma att spela den rol i konseljen, som en längre följd af år innehades af framl, stats: rådet Wallensten, nemligen att bli ett författningslexikon, att bevara kontinuiteten och bevaka traditionens rätt vid behandlingen af en mängd löpande ärenden samt vid iaträffande tjenstledigheter fungera såsom vikarierande chef för ett och annat departement. Denna förväntan har också blifvit uppfylld. Herr Bredberg har varit en nyttig medlem af statsrådet och vid de partiella förändringar som egt rum, har aldrig ifrågasatts, att han skulle afgå och man har till och med bört antagas att han skulle sitta qvar under de flerebanda olika ministerkombinationer, som på sista tiden ryktesvis varit ifrågasatta. Vi tro, att ingen har skäl att förtryta den reträttpest han nu erhållit såsom president i kammarrätten. Då han ännu be: finner sig i sin kraftiga mannaålder bör han kunna göra nytta äfven på denna plats och i sin mån bidraga dertill att anledningarna till de mer eller mindre berättigade anmärkningar och klagomål, som på senare tiden försports öfver ärendenas gång inom detta verk, må kunna på ett eller annat sätt undanrödjas. Statsrådet Lovn har ungefär samma qvalifikationer, som hr Bredberg vid sitt inträde i konseljen hade, och han synes ämnad att spela alldeles samma rol. Fullkom ligt främmande för det politiska och specielt det parlamentariska lifvet, har han under de är, då han fungerat som expedi tionschef, gjort sig känd såsom en skicklig, human och arbetssam embetsman,