Aftonbladet – 5 juni 1874, sida 3

och så sjuk har jag aldrig varit som efter mitt besök i Sixtinska kapellet. Sabretasche ledsagade damerna till vagnen och intet ord vexlades vidare mellan honom och Violet. r Påföljande dag öfverraskades vi af, att Sabretasche begärde permission, erhöll den och reste sin väg. Hvad nu då, öfverste!. sporde jag; aldrig förr har pi, under brinnande säsong, lemnat London. Det är just skälet, hvarför jag gör det nu, gvarade Sabretasche lojt. Evigt detsamma i tjuga års tid är nog att trötta, äfven om man vore i sjelfva paradiset; man ledsnar snart vid dammiga gator, klubbprat och tråkiga middagar. Läkarne hafva sagt mig, att om jag ej på en tid lemnar det här lifvet, så skall det snart lemna mig. Som du vet, är jag inte särdeles stark; jag har derföre-beslutit att resa öfver till kontinenten och se huru våren tager sig ut der, innan hela svärmen af engelska turister med sina handböcker, kläder och smörgåsar kommer och öfversvämmar landet. Han for, utan att vidare orda om saken. På klubbarae och I sälongerna talade man mycket om hans plötsliga afress. Damerna saknade honom så, som ingen mer i London skulle blifvit saknad, ty Sabretaschevar deras alltiallo: konstkännare, nyhetsorakel, modekonung och sällskapsmenniska par excellence; hans ekipage ..var::det elegantaste i Hyde Park; hans: tillställningar i Richmond, de angenäraste och finaste under säsongen; men folk som resa sin väg äro snart glömda, och efter de första dagarne märkte ingen mer än de Vigne och jag huru öde hans jhas vid Park Lane såg ut med de gröna persieånerga ständigt nedföllda framför de I stora, luftiga fönstren.