Aftonbladet – 5 juni 1874, sida 3

i din förrådskammare efter dina historiska winner, reflektera, jemför, lär och studera då är Orienten herrlig, då bar du nöje och ojutning, då stall den illusion, du fäster vid detta namp, ej gäckas, men tränger du in i dessa österländingars hjerta, lefver du med dem och har du intressen med dem, dä finner du blott materialismen i dess högsta potens, ty vet, att intet är så utan all poesi som just ett Orientens barn, Den 24 April. Som jag varit under denna sista månaden i ett ständigt jägtande, har jag ej kunnat afsända mitt bref; jag vill ännu tillfoga några rader. Jag har företagit flera utgräfningar i trakten kring Sidon och mitt arbete har kröntes med framgång. En hel massa senofager och inskrifter hafva kommit i dagen. Flere äro af stort värde för vetenskapen; isynnerhet en assyrisk basrelief. Jag har gjort en öfverenskommelse ioför Kadia med en stor del af den kringliggande jordens egare att få efter god tycke gräfva hvar det mig bäst lyster under ett helt år och att alla fornsaker som hittas på deras marker skola tillfalla mig. Jag ämnar noga undersöka det gamla Sidon och Fenicien i allmänhet, dock har jag att be kämpa stora svårigheter, som genom en arabisk väns bjelpsamma haud lyckligen undanröjas. Den list och sloghet, vi måste utveckla, för att föra alla dessa stora och små bedragare bakom ljuset, gränsar till det otroliga. Hemma i vårt hederliga Sverige hafva vi ingen aning om hvad Orlenten är. Må vi föreställa oss ett samhälle af bara skurkar, ljugare och bedragare, så hafva vi en trogen bild af dess folk. Jag lefver i ett nät af intriger. Än tror man att jag funnit en stor skatt, och paschan vill hafva sin del deraf, än vilja arbetarne stjäss från mig under utgräfniogarna. Man måste hafva ett englatölamod, om man vill att allt skall lyckas. Och man måste dessutom vara plus fripon que ses fripons dadver saires, säsom en vetenskapsman med rätte yttrar sig om Tarkiet. Jag har gjort flera intressanta upptäckter på höjderna af Libaron; som äro ännu helt ofullkomligt undersökta. Feniciernas välde sträckte sig långt in i Berget, jag är derom öfvertygad, och inskriften på Esmunagars sarkofag säger det tydligt. Min uppmärksamhet rik ias ieynnerhet på alla de oräkneliga grottor 20m fianas i nejden; de synas hafva blifvit brukade af de första kristna dels som grafkawmare dels som börkapell. Jag bar derifrån en hel massa alfresker och inekripsoner. Min önskan är att äfven kunna upptäcka spåren af det stora tempel som Esmunzgar likaledes talar om på sin sarkafog, men det fordras dertill-tid och icke sä litet pengar. Jag hoppas att de gräf ningar jag ämnar företaga i de tvh feniciska verkstäder, jag undersökt, zkola krönas med framgäng. Som jag förut berättat, kan man ännu se platsen der fenicierna förfärdigade purpurn, och Bu har jag nyligen funnit stället der de fabrieerade glaset. Om jag lyckas att öfvertala den turkiska paschan, är det godt, eljest må jag vända mig till vår ambasad i Constantinopel för att på diplomatisk väg erhålla en förman, ty dessa begge platser tillhöra staten. Det märkli gaste jag under loppet af mina gräfningar och studier i Syrien funnit, är den syncrinisim som regerade långt in i de första kristna seklerna, och huru den asiatiska gudaläran med alla sina symboler på ett förvånande sätt, kanhända omedvetet, bibehållits. Den kaldeiska Venus, grunden till Östern hela theogoni, hade ett välde som sträckte sig småningom öfver hela verlden, eburu under olika former och benämningar. Vi träffa starka reminiscenser deraf än i Libanon, i Drasers och Hungariers religion. I denna gamla kristna kyrkogård, jag lagt i dagen, äro nästan alla grafvårdar konformigaoch viveta att konen var Venus-Astartes. symbol. SÅ snart jag utsträcker mina gräfniogar till Mikropolen skall jag sända hem ett nytt bref för att redogöra för de fynd jäg deri kan göra. Carle L.