Aftonbladet – 5 juni 1874, sida 3

vbllgatlloner. TNRTRTRNEIITNELTIARS DARE Bref från Orienten. (Från en resande landsmapv.) III Saida (Sidon) den 18 April 1874. (Forts. från onsdagsbl.) Men må vi återgå till vårt ämne, — Skriftens ord att man ej kan tjena två gudar: Gudi och Mammon, tyckes icke ha uppfattats i Österlandet, ty penningen spelar här den största rollen. Gud kommer först i andra rummet. Alltkan här göras för pennivgar och en tiggare är gladare öfver tio poras än en god måltid. Ocksä är ordet baschschisch (drickspengar) i hvar mans mun vid alla möjliga tillfällen. Men är det väl underligt att folket tager intryck af hvad myndigheterna sjelfva göra. I detta land, der rättvisan icke ens finnes till namnet, må ste allt afgöras med tillhjelp af baschschisch. Den som bjuder mest vinner hvad han Bsyftar. Och man må icke tro att den allra högsta dignität anser under gin värdighet att taga mutor. Jag stack sjelf härom dagen ett 10-franes-stycke i handen på tulldirektören för att få utskeppa några antiqviteter, En sädan korruption som råder inom den turkiska regeringen och embets mannakåren, gränsar till det otroliga. Lägg dertill en skipning af rättvisa, som jag hellre vill kalla den högsta grad af infami, så kan man lätt döma om det tillstånd, i hvilket det olyckliga land, som är under den höga Portens spira befinner sig uti. Jag kunde anföra tiotals fall af de gröfsta illgerningar, som höge turkiske embetsmän de 8. k. Pascha, gjort sig skyldiga till. Jag har en liten nätt packe med dokamenter, som biifvit mig anförtrodda och som jag ämnar utgifva en dag öfver detta elänaiga land, Turkiet, som är en skamfläck för ett eiviliseradt Europa, Jag vill blott eitera ett exempel på rättvisan här. Dragomannen på svenska konsulatet i Beyronth hade ingått ett kontrakt med en man i Alexandria för att sända honom oxar, Dessa voro färdiga till utekeppaing, då en ordre kommer frän Konstantinopel, som förbjuder boskapens utförsel. Vär dragoman gär till guvernören i Beyrouth, som visar honom till generalguvernören i Damascus. Denna ger den äskada tillåtelsen. Dragomannen presenterar sig ånyo hos guvernören i Beyrouth, som genast beder att få se papperet; men han hade icke väl fått det i sin hand förr än han helt enkelt stoppar det i sin ficka under frågor hvad dragomanven egentligen ville, pästående att någon tillåtelse från generalguvernören aldrig blifvit utfärdad. Hvad var att göra? Intet. Oxarna dogo och förlusten var stor. Sädar är rättvisan i Turkiet, och detta eländiga land, ruttet ända in till roten, kan fördragas 1 ett civiliseradt Europa! Hvarför blir aldrig sanningen uttalad öfver detta näste af illbragder och afskyvärdheter? Hvarför känner Europa ej hvilken djupt sjunken och sedesförderfvande granne det kar? Och när skall den dag uppgå då Damocles-svärdet skall slutligen falla öfver Tarkiet. De kristnas ställning i Orienten är bedröflig. Jag har sjelf varit vitne ti:l åe största orättvisor mot dem från guvernörernas sida. Och hatet mot europ6erna blir med hvar dag allt större. Intet binder finnes för att en ny massacker kan ega rum, och tro mig, ingen musselmanskonar, han vill meja som säd alla kristna, deri afvikande mycket från Muhameds läror. Jag hänvisar blott tillSarat III. v. 40 ff. i koran. Jag har redan sagt att denna stora fiendskap daterar sig frän korstägen, som uträttat så litet godt, men haft. sö ödesdigra följder i Orienten. Den private är understödd på det kraftigaste af myndigheterna, som blott har en sak för ögonen att trakassera de kristna och roffa åt sig pengar. De europeiska makternas respektive ambassader skulle göra en stor tjenst i sanningens och mensklighetens intresse, om de ville sända rapporter som öfverensstämde med verkliga förhållandet och ej affattade i vanliga diplomatiska fraser och allmänna ordalag. Hvad Sveriges ställning till Orienten beträffar, så är derom ej myeket att tala. Det poiitiska inflytandet är icke stort. Vi föra ej en stor. stat; och här må man hatva prestige, eljest är re spekten föga, Handeln med Syrien är ej skugga till, och likväl kunde Sverige här göra goda affärer, genom att direkte afhemta Syriens produkter. Konsuler finnas här, men på de flesta ställen äro de alldeles onödiga och äro blott till för att förskaffa de respektive herrarne de ansenliga fördelar, alla Orientens konsuler hafva. På andra ställen åter, der de. äro mer nödvändiga finnas de ej. Så t. ex. vet jag verkligen ej hvad vi skola göra med en konsul i Sidon eller som det nu kallas Saida, Om jag får uttala min mening, så vill jag föreslå att denna post efter den nuvarande egarens död alldeles indrages och en konsul i dess ställe tillsättes i Juffu, der alla pilgrimer till Jerusalem passera och i synnerhet i Jerusalem, der nu ingen är. Detta är mycket förnuftigare. I allmänhet må regerin garne gå till väga med emytterlig försigtighet vid tillsättandet af sina embetsmän här. Jag säger än en gång, en lederlig man må här sökas med Diogenes lykta. Icke en utan tio kusuler hafva blifvit afsatta i följd at missbruk af makt; detta sker alla dagar. Alla vilja hafva dessa platser, ty stora fördelar och ett glimmer i arabernas ögon är dermed förens I denna lilla usla håla, der jag nu är; Bnser sig en konsul för mer än en ambassadör. Jag har lyckats att få den franske afsatt, alldenstund han var en stor skälm och spelade mig det ena putset efter det andra. Med ett ord, Orienten är osanningens, brotteta, trolöshetens, sinlig hetens och girighetens hemvist, men det har ock en annan sida, full af ljus och hänförande makt, Slut dina ögon och ditt bjerta för menniskornas handlingar, skåda blott detta panorama, du har för dig, blicka upp på dessa snöbetäckta bergskedjor, se dessa lunder af orange och ceder, detta Me delhaf och dessa rena konturer, men framför allt tag med dig din lefnadsfriskhet, leta