Aftonbladet – 4 juni 1874, sida 3

sammankomst i j rnkontorets hus vid S o a Nygatan öpp nsdes i går kl. 10 f. m. S-mmanträdet, som var talrik: besökt, upptogs u-eslutande af diskus ion öfver de at follmäktigeijernko.toret uppstälda frågor rörande kogshushäilning, grufbrytning, bergsmekarik, t-ckjernstillverknirg samt stångjernsoch sålb redwng. Öiver första frågan: Har de senare årens erfarenhet gifvit någon ytterligare leduving fö: be svarandet af frågam: huru en skyndsam och kraft g s: ogsåterväxt säkrast och billig.st skall åstad ommas i Sverige-? yttrade sig endast en t:lare, jägmästaren Björkman som -fter attutförligen hava redogjort för de till -kogsåterväxt på Svätorva vidrasna åtgä der, förordade dels skogsplantering. dels skogssådd den senardock endast der m-rken vore fri från ljung mossa och andra impedimenter, som hin:rade frörn att slå rot och växa RPR samt då fröen vore tallfrö. Granoch lärkträd deremot borde i regeln planteras. Andra frågan : Hvilka resultat har man under senare åren vunnit af kolning i ugn jemförd med kolning i mla-? besvarades sålunda af en talare, att erfarenh-ten visat, att vid Strömsbacka bruk i Helsingland der kolning i ugn pågått omkring 40 år och der flere kolugnr tid efter annan uppbygts. kolningen i ugu varit billigare och lemnat bättra kol än kolningen i mila Kostnaden per stig kol hade der utgjort 2 kr. 25 öre. kolprocent-n hade varit 77. Kostnaden för kol-gns uppförande kunde i medeltal beräknas till 4 å 5000 kr.. såvida namligen nödiga tegel funnes på stället att tillgå, utgifterna för underhållet deremot vore en:små ak. En annan talsre åter hade en morsatt åsigt, stedd på erfarenheten vid ett annat bruk, Boxholm i Östergötland der kolning i ugn dock endast några få år pågått, sawt rekommenderade i stället kolmiior på murade bottnar eller 8. k. sågspånmilor. ; Tredje frågan lydde: Hvilka förbättringar hatva under senare åren blifvit införda i sättet för upptagning och beredning af brävntorf för jarnhandteringens behbof:? Såsom en ganska väsentlig förbättring i förevarande hänseende anfördes en i fjol konstruerad rörtorfsmaskin, som för en kostnad af 25 å 30 öre upptog en tunna torf samt kunde skära 125 tunnor om dagen. men ändock skötas af mindre arbetsföra personer. Vidare omnämndes en annan nyligen uppfunnen maskin. arbetande med skruf, som på 90 dagar tillverkar 25.000 tunnor. och hvilken i inköp kostar 1.800 rdr. . Fjerde frågan: Hvilka åtgärder böra vid för att bereda tillräcklig tillgång Jå inbemskt godt skogsfrö? besvarades sålunda, att, enär det utlandska skogsfröet, i synnerhet tallfröet. i allmänhet vore dåligt, samt det äfven mot gan ska hög betalning för närvarande vore svårt att få köpa dugligt sådant inom landet, såsom exempel hvarpå anfördes, att i Falun man förgäfves judit tre rdr tunnan för tallkottar. så borde jernkonptoret antingen utsätta premier för godt skogsfrö eller också inrätta särskilda fröklängningsanstalter. ed anledning af femte frågan: Har ytter ligare erfarenhet vunnite under de senare åren om takbrytningsoch igensättningsmetodens användande vid bearbetningen af jernmalmsgrufvor i Sverige-? erinrades af en talare, att denna metod ännu voro på alltför få ställen och under alltför kort tid tillämpad föratt man deraf skulle kunna draga några säkra slutsatser. Så mycket vore man dock af de gjorda försöken berättigad att sluta, att metoden hade framtid; malmen kunde nemligen genom densamma utbrytas full ständigt och säkert. Den enda olögenheten vore anskaffande af fyllnadsmateriel. men arbetet kunde dels drifvas så, att gråbergsprocenten blefve större än nu, dels finge man i nödfall tillgripa lösare jordarter, dels voro svårigheterna under första perioden af brytningen störst. enär gråberget sedermera kun5e flyttas, allteftersom arbetet fortskred. En annan talare åter ansåg våra förhållanden vara sådana. att, der den ifrågavarside metoden kunde undvikas. man alltid borde Bör det, ty försöksarbetena måste i motsatt fall lifva både dyra och långvariga; metoden borde åtminstone icke användas i annat fall än då bergarterna vore lösa; der malmen åter vore fast och malmberget endast egde en bredd af 50 å 60 fot borde brytningen ske på gamla sättet. Sjette frågan lydde: Har djupborrning. der sådan blifvit försökt, lemnat tillfredsställande resultat. eller hafva några andra nya metoder att uppsöka jernmalmer under senare åren kommit till användande? Professor Nordenström förevisade i anledning häraf och beskref en af rofessorn vid Upsala akademi Ångström upp annen apparat för jernmalmers uppsökande. kallad grufmagnet, byggd på principen att genom magnetens deviation, ej dess inklination finna malmerna. Sjunde frågan, huruvida senare årens erfaren: het gifvit ökat hopp om att borrning för hand i grufvor skulle med fördel kunna ersättas af maskinborning. besvarades jakande, ehuru. såsom flere talare framhöllo, maskinerna dels ej varit i allo ändamålsenliga, dels anordningen af dem ej fullt lämplig. Särskildt betonades. att till följd af våra bergarters större hårdhet än utlandets, denna erfarenhet måste hämtas inom landet. samt den stora vigten af en snar förbättring af det nuvarande förhållandet i detta hänseende; de utländska borrmaskiner, sem här användts. t. ex. Burleighs hade ej bestått profvet. Ättonde frågan, huruvida någon ertarenhet vunnits om fördelarne af att till grufvebyggnader anvanda med antiseptiska ämnen impregneradt virke, besvarades nekande. Angående nionde frågen. hvilka mekaniska anordningar, som vid våra bessemerverk äro lämpligast för att sätta konvertrar och gjutskänkar i rörelse samt för flytta apparater och göt. voro åsigterna delade; en talare gaf dock bestämdt företrädet åt det s. k. amerikanska systemet framför det engelska. Haswells smidespress, hvarom nästföljande fråga rörde sig, ansågs med fördel kunna användas endast vid pressning af maskindelar vid större mekaniska verkstäder, der en mängd dylika delar tillverkas efter samma modell samt för bessemergöten; en talare ansåg den dock äfven för nämnde ändamål medföra vissa olägenheter. hvilket framgick deraf, att densamma ej vore införd på flere än fyra å fem ställen, ehuru den var uppfannen, för tio år sedan. lfte frågan, angående lämpligheten att istället för ånga i vissa fall vid bergsbruket begagna komprimerad luft gaf anledning till ett kort me TRSntbyte hvaraf framgick utt man ansåg att denna driftraft antagligen i framtiden hade stor utsigt att komma till användning. ehuru den ännu ej af vår bergshandtering blifvit tillgodogjord, t. ex. såsom ersättning för de stora nu begagnade ånghamrarne. Bland malmkrossningsapparaterna ansågos de gamla krossverken med en vals och en häll för de bästa, derför att de fålvo den jemnast och bäst krossade malmen. I fråga om masugnar hade direktör Grill vid Taberget konstruerat en masungspipa af 48 fots höjd. 10, fots diameter i buken och 3 fots stället; kolåtgången vid denna masugn hade nedgått till 2,, ä 3 tunnor kol. således till den normala qgantireten eller till och med derunder efter att förut hafva varit 3.,,—3.., tunnor. Direktör Rinman förordade det Bittgenbachska systemet. såsom ledande till besparing af kol och Ön öfrigt af erfarenheten utomlands väl vits ordadt. Fjortonde frågan, om fördelarne eller olägenheterna af ökade dimensioner utaf masugnsstället, framkallade en kort debatt, under hvilken man tycktes vara enig om att några olägenhöter ej genom dimensionernas ökande uppstått, utan ;vertom den fördelen att i samma mån stället vidgades, kunde buken och såldes äfven fabrikationen förökas. Beträffande frågorna om den ördelaktigaste reningsmetoden af masugnsgaserna och för uppsamlandet och tillsodogörandet