Aftonbladet – 3 juni 1874, sida 3

— tm — XX NIE — —S mm m— Hon tappade kb. alogen; stum räckte hon honom hande7, — under det de tillsammans latade Zig öfver räcket, tryckte han den ett ögonblick. Säg ingenti; här, hviskade han, böjande sig ned, i det han upptog boken. På min ära, Sabretasche! gnällde lilla Regalia, jag kan uttrycka huru förundrade vi alla äro. Jaså! du har blifvit artist; jag visste icke att du deltog i utställningen, En förträflig tafla i sanning. .-Du gör mig för mycket heäer-, sade Sabretasche kallt. Med allt zanat än blida ögon såg han den lille mopsen, som ständigt förföljde Violet. Det vore bättre om du ville lyckönska mig annorstädesa än här inför hela församlingen, Jag afundas dig verkligen min heders. vän, sade de Vigne i så låg ton, att det endast hördes af öfversten, ej så mycket för det uppseende du nu väcker — sådant är hvarken i din eller min mak — men för gåfvan af en så utomordentlig talang. Cui bono! sade Sabzetasche med sitt vanliga småleende, som vägde mellan vemod och glädtighet. Jag hade ej någon aning om, hvilkens Francesca jag bjöd miss Molymux att se, fortsatte de Vigne. Huru kommer det sig att du deltager i utställningen i Br? Det är icke första gången, log öfverste, jag har fuskat ihop några taflor; många af de fyre.io äro mina intima vänner och neka rig aldrig plats för en tafla.