Aftonbladet – 3 juni 1874, sida 3

MUSIK. Under det att Frondörerne, Estrella, Riccardo och Den förtrollade katten samtliga ega utländskt ämne, har man nu omsider i Ivar Hallströms Den Bergtagna lärt känna ett stort anlagdt tondrama, hvilket är äkta svenskt såväl till stoff som text och musik. Att fullständigt vinna ett lysande mål redan på den vågsamma färd, då man bryter ny väg, har icke blifvit mången beskärdt, men obestridligen är nu ett exempel gifvet, som, oftast segerrikt och städse hedrande, är egnadt att tillförsäkra kompositören de varmaste sympatier hos hvarje ifrare för den fosterländska konstens utveckling samt göra hans verksamhet ojemförligt mer betydande än den hittills, änskönt alltid lyckosam, har varit. En bland de största svärigheter hos ett sådant problem, som det härmed lösta, är att finna en värdig text, ett poem, som medgifver kompositören att till en helhet sämja den folkton, som fordras för framhållandet af det nordiska skaplynnet hos musiken, samt det äramatiska intresse, hvarförutan scenen icke kan vara konstverkets rätta arena. Vår folkmusiks blyga vildblommor tåla ej vid att exponeras på operans prunkande verldsutställning, men likafullt måste någonting liknande dem, likasom de tolkande vår natur och det innersta ef vår nationalkarakter, vara med, ja utgöra grunåstämningen hos hvarje ton: drama, som vill kallas sannt fosterländskt. Då dessa folktoner emellertid nästan utan RNE AT MSOTeT