Aftonbladet – 1 juni 1874, sida 3

Inte hvarje dag, sade Alma. Till sommaren skall jag göra det, men den eviga våren på mina taflor smeker och tjusar mig mera, än den kalla och obeständiga här i England. : Det-är orätt, Alma, sade de Vigne, och tio år härefter skall ni säkert ångra, att ni så misshushållade med er helsa medan ni ännu egde den, Hvad är målet för en så rastlös sträfvan? Att skaffa mig penningar för att köpa mig kläder och hvad jag för öfrigt behöfver; detta är ett tillräckligt praktiskt syfte, att ni borde gilla det. Säkerligen är det ej edert enda; log Curly. Miss Tressillian synes mig ej vara af så uteslutande praktiska och prosaiska åsigter. Nej! inte mitt enda mål, svarade Alma lifligt, och i hennes ögon flammade den heliga eld, som bar ett så otvetydigt vitnesbörd om hennes konstnärssinne,. Det sär ges, att det gifves ingen högre kärlek än den artisten egnar sina alster, vare sig han är författare, målare eller musiker; jag tror det är sannt och ingen kan någonsin förstå det, som ej sjelf kännt den hängifvenhet, med hvilken man blir fästad vid frukten af långa möder och själens lifligaste inspiration. Man längtar att sträcka vingarne till flygt, att öka sina krofter, att odla och förädla sin förmåga och liksom framtvinga menniskornas erkörsende; då jag ser ett mästerstycke i hvilken genre som helst, födes inom mig en okuflig Btrå, att en gång kunna -uträtta något, som vore värdt att lägga som en offergärd på konstens altare. Svärmiska och öfverspända önskningar som de, kallt betraktade, synas, uttalade med hennes varma röst, under det hennes ansigte glödde af hänförelse, kände vi oss