Aftonbladet – 1 juni 1874, sida 3

då så underbart sköna ögon. Jag-lofvar dig att bemöta henne som om hon vore den rikaste arftagarinnan i konungadömet och omgifven af ett dussin Argus-ögda förkläden. r Fullkomligt öfvertygad att Curly med sin kända envishet i dylika saker skulle, om de Vigne vägrat följa honom till Alma, funnit utvägar att sjelf introducera sig hos henne, tog han honom med sig till S:t Crusis en morgon, då de icke hade något annat att göra, .Oaktadt sin flyktighet och sin vidlyftiga natur, egde dock Curly den sanne gentlemannens förnämsta egenskap — en omutlig hederskänsla, som, då det rörde sanning och ära, man tryggt kunde förlita sig på, utan fara att blifva bedragen. Det var egendomligt för en så ung och värnlös flicka, som ejegde någon äldre qvinlig vän, hvars närhet kundeskydda henne från verldens obefogade, aldrig uteblifvande anmärkningar, att taga emot besök af unga herrar, men ett väsende sådant som hennes ställde henne, för alla som kände henne; utom klandret. Hon mottog och välkomnade oss med en så naturlig och barnslig enkelhet, så mycken vördnadsbjudande värdighet, att man kunde trott henne ega den högsta grad af verldsvana, och man skulle hafva sett bra litet af verlden, för att uti Almas förtjusande och naturliga liflighet finna en skymt af koketteri eller djerfhet; hon var lika ren till tanke och sione som from och god till själ och hjerta. För dem renom är allting rent. Alma var förtjust att se de Vigne och oeg derför att vi voro i hans sällskap; föga smickrande, men älskvärdt ärliga yttrande! Har ni promenerat dagligen, Alma, som jag bad er? frågade de Vigne,