Aftonbladet – 29 maj 1874, sida 3

FÅNGENSKA P.? ROMAN I TVÅ DELAR AP OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF C. C. Sabretasche lät lorgnetten falla och btertog sin kaffekopp. Du vill härmed säga, att då muraren Hodge, öfversmord med limfärg, går hem, sätter sig till bords och, under det ett balft tjog ungar skrika omkring honom, intager sin middag, bestående af torrt bröd, några ostkanter och en tallrik vattvälling, han gör det med samma tillfredsställelse, som jag sätter mig till den bäst serverade middag, Det är gantså till vida, att jag skulle lika gerna trifvas uti skärselden som nedsmord med limfärg; jag eckulle bli sjuk at osten, bli galen af ungarnas skrik och förbanna hels rain tillvaro; med andra ord: det lif, Hodge — tack vare vana och förhärdade nerver — kan uthärda, eknlle jag af rent sjelförsvar göra slst på. Hodge gläder Big i alla fall säkerligen inte mycket åt ett lif, som ej beskär honom en enda af sina fröjder; han är i okunnigheten om dem nästan lik djuren på marken, och att uthärda lifvet är ej liktydigt med att njuta deraf. Lyckan bestör uti att ega två händer fulla af lngn och förnöjsamhet, säga eptimisterna — det är en poetisk myth, ty fattigdom och njutning kunna på inga vilkor gå i par.. Förnöjsamheten är deszutom äfven en saga, tillade de Vigne; om en menniska har allt hvad hon behöfver, är hon nöjd; har hon det ej och är medveten om hvad hon saknar, är hon det icke.v Just säl — Förnöjsamheten existerar knappast bland dygderna hos oss dödliga: 4) So A. B ner 2898, 5, 97—104, 106, 109, 111, 112, 114—120