Aftonbladet – 29 maj 1874, sida 3

lorat alla lockelser, dem öfverlemnar jag åt Curly och hans gelikar. Men, de Vigne-; inföll Vane Castleton illparigt, Toms besktifoing på lilla Trevellyan, eller hvad hon hette, är verkligen istresseväckande; om du sjelf inte bryr dig om henne, kan du ju göra dina vänner den tjensten att presentera dem för henpne. Tack, Castletonj! sade de Vigne skarpt; ehuru du är en hertigs son, måste jag bekänna att bekantskapen med dig för en ung flicka ingalunda vore önskvärd, eller något att skryta af. Af appriktigt sinne föraktade han Cast. leton såsom den mest fåfänga ech egennyttiga narr, som någonsia sjelfkärt vridit sina polisonger eller bedårat en qvinna, och han hade bjudit honom till sig endast derföre, att han gått arm i arm med Severn, då denne på morgonen mött åe Vigne och af honom blifvit uppmanad att deltaga i uftoLord Vano atrök det 1 ligt Lo ane strö (4 usa, synnerl omsorgsfullt. kammade håret ur den låga pannan och sade med sitt oefterhärmligt försmädliga smbleende: Oaktadt all din filosofi och utmärkta rldderlighet, låter det, som svartsjukan ej vore långt borta. Jag såg att de Vigne blef otålig, ögonen lyste af harm, läpparne sammantrycktes och ban ändrade med nervös liflighet sin ställniog. Jag inbillar mig att han kände en oemotståndlig böjelse, att på ett lagom ör. fliihäll utsträcka högra armen; don synbara förargelsen varade dock endast ett ögonblick, ansigtet återfick sin lugna min, och då ban talade, vår rösten fullkomligt jemn och säker, . Han kände verlden tillräckligt för att veta, det den största otjenst vi kunna göra den qvinus, vi vilja skydda, är att tillåta henne blifva föremål för en ordvexT (Forts.)