Aftonbladet – 29 maj 1874, sida 3

allt hvad jag begär är att få föra ett angenämt och förfinalt lif; på andra vilkor blir tillvaron en börda. Hvarken Diogenes, som inskränkte sig att lefva på rötter och vatten, eller Alexander, som segerdrucken lade kejsardömen under sitt välde, voro ett grand förnöjsammare till själ och kjerta än alla andra. Oförnöjsamheten tvang den ena att afsavära menskligheten och förakta penvingarna; den andra att beherrska menniskorna och samla rikedomen.. Förnöjsaniketen rå vara en dygd för sig, den existerar sällan utan anledning. men en ny egenskap, som jag skattar högre, är förmågan att tåligt och frimodigt uthärda en sorglig lott och, utan ett fåviskt hopp att pröfningarne skola upphöra, ej låta sig kufvås af dem. Tålighet är bra, men mod är bättre, bifogade -de Vigne, spel bordet är nu dukadt; skola Vi taga ett parti? Chevasney och jag blifva väl som vanligt de tappande. SEXTONDE KAPITLET. Lammet och vargarne. För att bruka ett ganska vanligt, men icke desto mindre betecknande uttryck måste vi säga, att da Vigne gjorde ingenting till hälften, Han hatade och misstrodde qvinnorra, icke individertga, utan Nela könet, men på samma gång fanns det för mycken riddetlighet ech verkligt ädelmod hos honom, att han ej sku!le känt deltagande för lilla Tressillian och visat henne all den vänligbet, som stod i hans makt, För det första var hon en ensam wmedeloch värnlös flicka, för det anira hade han känt henne som barn och betraktade henne ärnu sågom ett sädeant, hvarför det aldrig föll horom in att klassificera henne till det af honom afskydda täcka könset, för det tredje hada Boughton Tregsilians bref särskildt anförtrott henne i hans vård, och ehuru de Vigna skulle ha varit den förste att skratta Ät en man,egom upptagit en vacker adertonårig flicka till proteg62, skulle ingentiog bafva förvånat eller sårat honom mera, än om. någon med