GNU MER TE NIGSA ARREFREER MYDU I NEGESUUGER SIDE veta att bättre använda sina penrisgar och att den åtminstone icke på dettas håll skall, i ordets egentliga bemärkelse, kasta dem sjön. Vv skola i en följanie artikel söka visa att älfvea majoritetens inom beredaingsutskottet förslag måste, från synpunkten af stadecs intresse, ogillas. — rå MER Times, hvilken med största uppmärksam het följer händelsernas utveckling i Frank rike och dagligen från Paris erhåller korrespondenser af flera spalters längd, har från sia brefskritf i don franska hufvadstaden erbbllii ex ksrakteristik af den nya ministårer, ur hvilken vi återgifva föl-; janda: Bildandet af det nya kabinettet var icke j väl kändt förrän på allas läppar syätvade I frågan: Hur länga skall det vars? Det! har med rätta! tlilvit. benämnåt en presi ) I dentis! och icke ed parlamentarisk minister. i Den tillträder icke sinä embeten skeom ud tistrar vanligen görs. mad ett erkändt pro-; gram, utan blott ech bart sårom en försoi visvgeministår för att sköta de löpande ärendena. s Bhara bildad af semma fraktioner. i kammaren som dess företrädare; Kör deckidke FE nn punkt, hvariiräd förs daren Ulgick. själlva verket är denna punkt ej a singlign vig:ig och den -sya ministerea, hvilken med skäl skulle kunna; kallus ex vapedhvilags Winister, kan god-: känna voteringen af den 16 Maj. Dot är icke a? stor vigt om muricipallagen eller; vallagen först diskuterar, och om de Broglie: anstg lämpligt att göra cn kabinetufriga st en blott cagordningsfråga. kom det sig deraf att han förntsåg att lagförslaget om upprättandet af en första kammare skulle. falla, och han föredrog att göra den mindre betydande seken till en förtroendefråga. I dat era fallet störtades micistören, men i. det andra-sknolle slaget ha träffat regeringen och dess omedelbara följd mäste ha blifvic en upplösning, marskalkens afgång jelier en statskupp. Broglis insåg detta och gick till väga med staismannaiik försigtiig het, då han valde det mindre onda. Den nya regeringen ekall undvika alla frägor, som möjligen kanna förorsaka en konflikt. : Den skal! försöka att få manicipaloch vallagarns att gå igenom och den skall inskjuta mindra vigtiga saker, gom sannolikt ata skola rösa nögot allvarsammeare motistånd, och på detta sätt skall det gå till esaionens slut, då applössingen mästo följa Det första intryck, som det pya kabinet tet gjorde på allsänhbeten var, att det blott utgjarde ena reprodäktion af det gamla utan de Broglie — Hamlets rall utelemnad. Tre I ja I bland de mest framstående mediemmarnea at; det gamla kabinettet behälla siaa embeten; och de nykomne äro inga framstående män. Deras namn äro nästen cbekanta för allmänheten. De tillhöra alla minoriteten afi den 16 M:j. Hrr Cumont, Tailhand och de Montaignac tillböra den moderata högern, j Grivart högra centern. — Caillaux till hörde förr venstra centern — CasimirPerrier. gruppen, mea han lemnade den för ett år cedan och har sedan understöit Broglie ska regeringen. En opposirionel tidning sä: ger, att hrr Grivart och Caillaux blott med tvekan beslöto sig att ingå i minietåren;i men marskalk Mac Mahon underrättade dem, att han skulle löta införa deras namn i Journal officiel och att de sedan kunde taga af-kod, om de ville. Vid första rädplägningen, som hölls den 23, var det omöjligt att komma ö:verena om ett program. Men bura skulle man då för församlingen kuona afgifva den segvanliga förklariogen om ka-: bisettets politik och afeigter? Svårigheten öfvervanns derigsnom att marskelken förde med sig general de Cissey och hertigen af Decazss för att mottaga den nys tyrkes am basgadören och derigenöm a:t de snära mi nistrarne intogo sina platier utin någon förklaring, Kpske kommer en säden att afgilvas längre fram, kanske också alldeles icke, Magne qvarhklles ännu på lendet till följd sf fin ohelsa. Da rya ministrarne lyckönskader af sina personliga vänner då då inträdde i församlingen, och dot anmärktes att hertigen af Brogliej hade ett långt samtal med Grivart. Hertigen har tagit plats på:en bänk i högra centern bakom prinsen af Joinville och hertigen af Auniale samt midt emot Goulard. Jag sade i mitt senaste bref, att general de Cisaeys utnämning till president i ka binettet är ett skäligen kuriöst srrangement och att som ledare för församlingen kommer gereralen, som hvarken är talare eller stor politiker, att bli en dålig ergättving för den förre premierministern. Sanningen är aut. man icke hade mycket att välja på. Hertigen af Decazes envisades att endast vilja leda utrikesaffärerna och afböjde hvarje politisk post. Det naturligaste valet efter honom skulls ha varit Magne, men det skulle ha gifvit en alltför bonapartistisk karakter åt ett kabinett, i hvilket han är den erda imperialisten. Detta parii är nöjdt med hans qvarstannande vid makten och finner sig i förlusten af general du Barail, lyckligt att ha nodergått gin fruktade fisnde hertigen af Audiffret-Pasquier. Dess vanliga öfverdrifaa sjelfförtroende skulle ha blifvit allt för odrägligt om det kande ha talat om ett kabinett Magne. Så fanns det Fourton, men han är alideleg för ung att stå i spetsen för ett kabinett; ban fungerade under Thiers; kort Bagdt, han ansågs icke ega tillräcklig myndighet och prestige, Det var marskalken, som beslöt att general de Cissey skulle utnämnas tilll vice konseljpresident. Visza personer äro banägna att finna en särskild betydelse ij hans utnämning och anse, att marskalken velat påminna sina motståndare, att han bär ett svärd och att han bar svärdets mån till sitt förfogande, om så behöfves, dock alldeles ej för att göra en statskupp. I belgiska representantkammaren har nyligen förts en lång och mycket häftig politisk debatt mellan cheferne för de båda stora partiersa. Debatten inleddes derigenom, att Fråre Orban, de liberales senaste premierminister och raturlige arf. ving till makten, riktade ett skarpt anfall mot regeringens nuvarande ledare, finansministern Malou. Han beskyldehonom nemligen att icke ha bållit de löften, hanhade gifvit vid sitt-tillträde till makten, och att ban hade missbrukat sin ställning att främja onskildas intressen på statens bekostnad. Han framhöll derjsmte på det utförligaste här illa de klerikale förstodo sig på att sdministrera fina serna, enär de, hvarje gång de kommo till makten, icke allsaast förbrukade det öfverskott, deras liberale företrädare lemnat dem, utån äfven sjeltve efterlemnade en betydlig brist, som deras efterträdare måste se sig om att få batäckt. Säunda hade de under åren 1841—1847 åssmrat sig en underbalans af 362 mill; fres, inder det de libaraia minvistererna 1847— 854 fingo ett öfverskott af 38a millioner, Å cen 1854—1857 hade de klerikale ånyo en :aderbilans af 3 mill, under det de liberale rån 1858—1869 fingo nära 35 millionera fverskott, Far den nuvarande klerikala l, pinistören från 1870— 1873 beräknade Freåre ö 3 2 RE SE TR Er 208 RT RES IT yr ant Oh deg mh nr brer LR TR RR RR AD BD re Fr re