— Det är icke vackrare än ni sjelf, sade Alma bestämdt, Att ni skrattar åt mig är endast ett bevis på männens vanliga otacksamhet. Döm oss inte, goda Alma, sade de Vigne. Ingalundax, skrattade hon, jag ställer ert kön framför mitt eget; mannens hederskänsla är i allmänhet starkare än qvinnans. Qvinnorna hafva sällan någon skdan, svarade de Vigne. De berätta osanningar och utsprida gemena rykten utan att någonsin blifva stälda till svars derför. I skolan lär en pojke att, hvilka spratt och dårskaper han än begår, aldrig afvika från heder och sanning; gör han det, blir han föraktad. Flickorna deremot börja redan der att sqvallra sinsemellan, höra i hemmen sina möårar ena gtanden baktala sina så kallade vänner för att den andra med det blidaste småleende helsa dem välkomna, de lära sig således grundligt förtalets alla spetsfondigheter, Det moderna samhället är allt för religiöst för att behöfva vara hederligt, och för mycket sysselsatt med att predika moral, för att det skulle hafva tid att öfva sådan. Den satsen lärde oss sir John Lacquiers grundligt, inföll Alma, men låtom oss ej längre dröja vid en så dyster verldekåskkdning och våra obehagliga erfaronhetsrän, utan skatta stundens angenäma stämning högt nog för att ej störa den med bittra tankar. — Men, för att tala om någonting annat, viljen I ee min älsklingstafla? Å (Forts, )