Hvad kan väl Sabretasches afsigt vara med Molymux dotter? sade de Vigne, då vi åter kommo för oss sjelfva. Hvad vet jag; han är en förbannadt flyktig kurre och har alltid någon kurtis för sig. En man, som blott och bart kurtiserar, ser inte så ut som han, då han under sången betraktade henne. Kurtisen roar och lifvar sinnet, men BSabretasche har på senare tiden snarare förefallit mycket sorgsen. . Dertill har han väl ingen anledning, ban kan ju gifta sig med flickan, om han vill. , Hvem vet? Jag förmodar det. Molymux skulleutan invändning skänka sitt bifall, och modren blir visst gerna af med henne, hon tycker ej om tvenne modehandelsräkningar. Men du intresserad i en kärleksaffär! Det påminner mig om Saul bland profeterna. Spar din qvickhet, Arthur! Ty ehurn jag icke älskar mina medmenniskor särdeles högt, hatar jag dem dock inte tillräckligt för att ställa ihop äktenskap. Konserten är nu slut, låtom oss gå. Med nöje. Du har ännu inte aflagt det utlofvade besöket hos lilla Tressillian. Hon vå ej långt härifrån. Skola vi promenera dit? . Ja, hvarför inte? Min käre Arthur, du tyckes redan vara fångad i hennes guldgula lockar, skrattade de Vigne. Gör henne till lady af Longholm, och du eger mitt falla samtycke, men som god vän till hennes aflidne morfar, den hedevsmannen, varnar jag dig att gjuta smickrets gift i hennes oskyldiga öron eller leda hennes barnasinne på villovägar. Emellertid måste jag söka utforska huruvida hon vet att slägt skapen endast var föregifven. Tack för din varning, dei var obehöflig, ty afsigten med mitt föreslagna besök var den oskyldigaste i verlden, och det måtte l väl inte ligga något ondt uti att söka umgänget med en ung, bildad och vacker