Aftonbladet – 26 maj 1874, sida 3

KR —LL.... -—-—LLVp nn Mr smeknde toner, vid en tenors milda patos, dem vika fullheten af ett magnicat eller den döende sucken af ett Miserere, kännes det som ville menniskohjertat skaka af sig verldens småsinthet och omsorger; de ädlare böjelse de mera upphöjda förnimmelserna, kärleken till nästan och de slumrande örhoppningarne, som ligga skendöda under flär; och ighet, vakna upp och menniskan erinrar sig det lilla hon är oeh det bättre hon kunde varit, då rörjer hon sin förlorade ädla. natur så som Arkadiens invånare under landsflykten sörjde sin fädernejord. O! sade Violet, hänförd at Värrsan och vältaligheten i hans blickar och ord, om vi alltid kunde bibehålla de ala känslor, som i dylika ögonblick begerrska 088, hure annorlunda skulle då icke verlden vara! Om kraftiga, då blefve poeternar diktade Eden; icke längre en chimör,Sabretasche betruktsde benne länga och andaktsfullt. Ni är för mig hvad musiken är för er. I er närbet andas jag en renare nft och känner mig sannara och bättre, Ni kterbringar mig liffullhet, tre På menskligt goåt, begäret efter förädling, en renare smak, mildare tarkar, med ett ord, ni tterför mig till ungdom och lefnadslust, ni mildrar det närvarandes skuggor och manar fram ljusbiiderna från det förfutna. fart