Aftonbladet – 26 maj 1874, sida 3

som lady Puffdoff med mycken smak Iktit inreda och som nu utgjorde Kennet stolthet och vännernas angenämaste tillåyktsort. Jag kom. lagom att äjunga hvs2 jag lot. vade och höra det öpaker es — Tyckte nå om min 4Ung? 2För mycket att komplimentera er för dom I2g kände vid åhörandet deraf det amma, som då jag en lugn, klar sommar: natt betraktar äen stjernklara himlen eller det månbelysta hafvet. Er röst utöfvar på nig samma välgörande inflytande som dessa gudomliga naturföreteelser. Violet drog en djup suck af förtjusning. Ni gör mig bra lycklig med en sädan försäkran! Läran om odödligheten behöfver intet bättre bevis än denna obestämaa trängtan efter något osedt, oförklarligt, denna önskan utan ord, som väckes hos oss vid åhörandet af sann musik, Jag har hört musik, som aflockat mig mera bittert ljufva tårar än något annat skulle mäktat fram kalla — mitt lif har dock hittills ännu aldrig egt någon sorg — och som bättre än den herrligaste poesi tolkat mitt hjertas svärmiska känslor. Det är sannt, och derför skattar jag musiken som en af menniskans förnämsta gäfvor. Målarekonsten skapar, men genom efterhärmning; om en konstnär föreställer sig en engel, idealiserar han den qvinna han älskar, sösom Rafael gaf madonnan pe rinags drag. Målar han en gud, måste han taga en menniska till typ, hvad helstannat skulle blifva groteskt. Vi se aldrig en Jupiter eller en Kristus framställas annat än såsom en vredgadt skön eller en gudomligt mild man. Musiken deremot skapar ur sin egen andeverld. Myten om Orfens medsin lyra är inte helt och hället fabel; vid en oxverturn Umsom vildt brusande, ömsom ljus