Aftonbladet – 23 maj 1874, sida 3

VA OH UM MMM MMMM — — — ——— -—— äkta vinerna, gingo vi för att med kännareblick taga de kastanjebruna hästarne i skärskådande. Det led intet tvifvel att, såvidt ej något oförutsedt inträffade, öfversten på dem skulle komma att vinna mi ris, Vi återvände till staden och skildes 4 för att på olika håll tillbringa resten af dagen, De Vigne gick för att äta middag och tillbragte sedan aftonen på teatern; jag gjorde min uppvaktning hos en viss förnäm lady, som en g så när krossat mitt hjerta; det var jag var ung, vek och känslig och sedan vi vexlat ringar under de lummiga träden i Kensington Garden; då var hon den friska, väna Gwen Brandling, nu var bon fru hertigivna dela Viellecour; den hvita musslinlädningen med sina brokiga band var utbytt emot svart sammet, garnerad med de dyrbaraste spetsar, det barnsligt. förtjusande småleendet, som utgjorö, min Gwens skönaste prydnad, ersattes nu af ett fin sourire af utsökt kokettori och det jungfruligt okomstlade behäget af den folländade verldsdamens högtidliga värdighet. Nimporte! Hertiginnan de la Veillecour och jag möttes i societeten såsom det anstår dem, hvilka umgås. i de högsta kretsarne. Om hon äfven nu var mindre frafche, var hon dock icke mind-e fängslande; de känslor den unga oskuldsfulla flickan förrådde i leende och blick, dolde den belefvade verldsdamen omsorgsfullt under konvenansens frivilligt anlagda mask. tf Tarta I