Aftonbladet – 23 maj 1874, sida 3

Hon afbröt sig ånyo, tårarne runno ymigt och den darrande rösten förrådde hurn djup dön smärta var, som förlusten af den käre morfadern änidu förorsåkade henne, Hon var ej van att dölja hvad hon kände, ock hon visste ännu ej, att det kallas brist på god tom att v.s2 det. Har ni allt sedan dess varit i England ? frågade de Vigne, för att gifva hennes tankar en annan riktning. Nej! svarade hon hastigt aftorkande tårarne, Ni erinrar er kanske den guvernant morfar tog för mig, när vi reste till Lorave. Han var en utomordentligt god menviska, stannade hos mig ett är efter morfars död och försökte under den tiden att på allt sätt lindra min sorg. Det var mig dubbelt svårt att skiljas från Lo rave, då jag np kanske aldrig mer för be söka den kära grafven. Miss Russel hade ingen förmögenhet och intet hem, hop arbetar för sin utkomst, och kunde således icke längre fd bort sin tid med att stanna hos mig. Hon var nödsakad att efterhöra en ny anställning, erhöll en sådan i en prestfamilj nära Staines; jag följde henne till England, och hon drog försorg om att jag fick detta hem. Min gamla sköterska eger denna lilla gård. Då hon gifte sig och lemnade oss, köpte morfar den och skänkte henne, Hon är nu enka och uppehäller sig med att baka bröd, som hon säl jer i staden. Detta var det enda ställe vi kände till och gumman var så villig att upplåta sina rum åt mig, att jag allt sen jerk gt Hyilkat enformigt, ty ptackars almal Hyilket enformigt, tråkigt lif ni måtte förän, ötprast de Vigne ofrivilligt. 8Så förefaller det mig inte, ehuru mitt , sällskap utgöres af Sylva och blom T 7