Aftonbladet – 23 maj 1874, sida 2

anden att öfverrösta larmet eller bstadcomma tystnad vore fruktlösa. Mer än det raditionella messieurs fick Target aldrig äga, så att man kunde höra det, och sedan an skrikit sig hes, mäste ban med oförättadt ärende draga sig tillbaka. Efter vullret inträdde plötsligen en ljudlös tystad, då man såg presidenten Buffet inträda salen, åtföljd af ett halft tjog deputerade svarta kläder och hvita halsdukar. Det ir de nya ministrarne!s hviskade man till varandra och betraktade med spänd uppnärksamhet de svartklädda. Det blef emelertid snart bekant, att de i fråga varande leputerade varit på en begrafning och hörde ill ett utskott, hvars betänkande enligt dagordningen skulie uppläsas. Det voluminösa betänkandet upplästes derefter, men 1tan att någon egnade den ringaste uppnärksamhet deråt. Kl. half 5 på eftermidlagen upplöstes mötet. De senaste händelserna i Frankrike och jen stora roll i det politiska lifvet, som lerigenom åter kan kommaatt tillfalla Thiers, ger den engelska tidningen Spectator anledning till följande qvicka, cm också nå got ensidiga karakteristik af den store statsmannen: Under det han var vid makten öfverenskom han ofta med deputerade och journalister att få tala med dem vid en tid på morgonen, då ingen intelligent engelsman ännu är uppe ur sängen, Han samprataoe lifligt med politiska vänner vid frukosten och spravg eå direkt upp inationalförssmlingen, färdi att läta ett af qvickhet gnistrande tal gi af stapeln. En timme efter det national församlingens möte slutat, hade han ett par dussin politiska vänner eller motståndare till middag och talade mer energiskt än den yngste i sällskapet. Derpå följde en allmän mottagning, och i det han raskt vände sig från ett samtal om den enda politik, som kunde rädda Frankrike, kastade han sig direkt in i en utveckling af renaissansens konst. Han hvilade icke heller, när nationalförsamlingen tog ferier. Han for! en gång ned till kusten efter en kris, i hvilken han lidit ett tillfälligt nederlag, och under hvilken han, efter hvad det säges, gaf order att hålla trupperna färdiga för att hålla i tygeln alla opassande yttringar af revolutionära åsigter (?); men till och med då var han sysselsatt med, och följde halfva dagen försöken med marinartilleriet, och andra hälften, sade satirikerna, med att skrifva en bok om själens odödlighet. Sedan for han in till Paris för att befrämja omsättningen genom att gifva stora, men tarfliga supter i Elys6e. Tre tusen persener defilerade genom de historiskt berömda rummen på en enda afton och Thiers gjorde sina tre tusen bugningar. En del at aftonen fann han sig omgifven af en glänsande skara af furstar, adelsmän, marskalkar, generaler, statsmän och eleganta damer, och ätergat med ifver koraplimenterna, vexlade repliker och gaf upplysningar ät alla sidor. Så underligt det än kan synas, hade han i dylika ögonblick en märklig likhet med Napoleon I. Hans lilla gestalt, hans bleka ansigte och hans skarpa ögon, då han stod bland de höga furstarne och krigarne, och då han tittade upp från sidan hvarje gång han talade med sin bugande omgifning, utgjorde en bild af kejsaren, stående bland sina marskalkar. Vid en annan tid på aftonen fick en gammal enka tag i presidenten, klämde honom upp mot en dörr och berättade honom kanske hur påöre Mansabra förliden söndag hade tvålat till radikalismen i Notre Dame; huru den vältaliga dominikanern hade ådagalagt, att en kristen regerings första pligt vore att utrota radikalismen, och huru han hade antydt att radikalismens förnämsta uppgift vore att tillintetgöra plfvens verldeliga makt. Thiers såg vanligen rysligt trött och uttråkad ut, då dylika påminnelser kommo drypande droppe på droppe öfver honom; men han bar modigt pinan och var så långt ifrån att vara uttröttad deraf, att han vanligen for tillbaka till Versailles med sista tåget. Listiga motständare brukade påstå, att han öfveransträngde sig och att han för Frankrikes skull borde gifva sig mer lugn. Orleanisterna voro ifriga att hålla honom aflägsnad från talarestolen, som de sade, för att hindra att presidentens värdighet skulle taga skada under debattens hetta. Derför uppmanade de Thiers att stanna hemma de dagar, då de stora debatterna egde rum, men han skrattade helt godmodigt åt denna lätt genomskäådliga list, som låg i dessa försök, att få honom att hålla sin mun — den som just var redskapet för hans makt — oeb försäkrade dem att han icke var ået minsta trött. Sedan försökte de att förhindra hana tunga från att frambringa den ögonblickliga magiska verkan, den sh ofta utöfvat på oww röstningarna, genom att bestämma, att han icke blott skulle formligen förut tillkännagifva, då han hade för afsigt att tala, utan att församlingen också skulle uppskjuta mötet, då han talat. Alla dessa påbitt wore dock icke verksammare än Delilas trollkon ster, och först då republikens Simson fått sina lockar afklippta i form at sin mäjori tet, föll han i filisternas händer. Men de mäktade icke utsticka hans ögon och hans hår växer igen med oroande hastighet Hvarje nytt val ökar dess längd och om denna tillväxt ieke åter hejdas genom ep bortklippning af alla de republikanska pj männen, skall det snart ktergifva ho;om så mycken styrka, att han med lättaet skal kunna störta fllistsernas temrci