Aftonbladet – 23 maj 1874, sida 2

STOCKHOLM den 23 Maj. Den i går tilländagångna riksdagen har visserligen icke varit utan betydelse för vår konstitutione!la utveckling, kanske dock mindre genom sina rent positiva resultat. än genom den förändring i ställningen de båda statsmakterna emellan, som under den: samma blifvit än mer i ögonen fallande, och den praxis inom vårt parlamentariska lif som håller på att utbilda sig. At båda dessa moment i den nyss slutade riksdagens historia ekola vi framdeles egna en närmare uppmärksamhet och vilja för när-li varande endast fästa oss vid de vigtigastel: bland de frågor, som han bringat till slut lig lösning eller åtminstone närmare en eådan. Jemför man i detta afseende det trontal,l som hölls vid riksdagens början, med det, hvarmedelst konungen hemförlofvade honom, finner man att de flesta af de ärenden, konungen vid förra tillfället förklarade sig ämna till riksdagens afgörande framställa, äfven blifvit af densamma behandlade och afgjorda, om också icke alltid i den form, regeringen föreslagit. Främst bland dessa stäldes i båda trontalen frägan om förhållandena till brödralandet, hvilka, så vidt de röra handel och sjöfart, blifvit genom en af båda landens representationer antagen ny lag ordnade. Ett annat ärende, som vid den förflutna riksdagen varit af framstående betydelse, har varit ordnandet af tjenstemännens löner i ett riktigare förhållande till de förhöjda lefnadskostnader, som landets lyck liga ekonomiska ställning på senare åren framkallat. Denna fråga har visserligen blifvit l3st på ett sätt, som med hänseende både till billighet och rättvisa gifvit åt skilligt öfrigt att önska, synnerligast beträffande de i allmänhet afslagna dyrtidstilläggen för detta år, hvarunder behofvet at dem dock är fullt konstateradt; men det förtjenar dock erkännas att riksdagen omfattat den grundsats, att statens värdighet kräfver att hang tjenare för sitt arbete erhålla en detsamma någorlunda motsvarande ergättning. Det af regeringen uppgjorda och af hög sta domstolen granskade förslag till öfver flyttning till de allmänna domstolarne af åtskilliga hittills af administrativa myndig heter behandlade mål har äfven i vissa punkter, ehuru icke i hela sin omfattning, af riksdagen godkänts. Bland öfriga af regeringen framlagda och af riksdagen, ehuru med väsentliga ändringar, antagna lagar, märkas i första rummet de, som röra enskilda bankers sedelutgifningsrätt samt rubricerandet af oloflig skogsåverkan såsom stöld äfvensem ordnandet af skogshushållningen i Norrbottens län, i enlighet med ett af länets landsting uppgjordt förslag. Deremot förföll beklagligen, till följd af kamrarnes olika beslut, frågan rörande närmare bestämmelser om hushällningen och vården af enskilda skogar. Biand de lag stiftningsfrågor, i hvilka riksdagen begag nat sitt initiativ, förtjenar nämnas det af densamma till regeringens pröfning öfverlemnade förslaget anghende inskränkning i mannens målsmansrätt öfver hustrun och giftorätt i bo. Huru mycket ännu på detta omräde i rättvisans och humanitetens intresse återstår att önska, är dock hvarje, om än så litet, steg i den rätta riktningen värdt erkännande, och vilja vi derför nu endast uttala den förhoppningen, att inga betänkligheter hos regeringen eller högsta domstolen måtte förhindra det nämnda för: slagets upphöjande till lag. Med afseende å kommunikationsväsendet hafva anelag beviljats till östra och norra stambanornas fortsättning, hvarjemte riksdagen bifallit regeringens framställning derom, att den senare äfven för sträckningen mellan Torpshammar och riksgränsen skall, liksom förut stycket mellan Storvik och Torpshammar, byggas bredspårig med lätt öfverbygnad, under förutsättning att vid riksgränsen bredspårig bana från Norge möter. För ytterligare underlättande af samfärdseln med brödralandet har riksdagen äfven beviljat anslag till en enskild jernväg genom Dal till Smaalenenes amt i Norge, hvarigenom således inom en nära framtid trenne stora vägar komma att förena de båda landens olika delar med hvarandra. Slutligen bör nämnas, att regeringen inlöst sitt vid riksdagens början gifna löfte, att före dess slut till riksdagens ledamöters kännedom bringa ett af en komite ut arbetadt förslag till ny arm6-organisation, bygd på de i förra riksdagens skrifvelse i ämnet antydda grunder. Riksdagens ledamöter hafva således god tid att sätta sig -lin i denna fråga, hvilken vid nästa riksdag och allt intill dess hon vinner en slutlig lösning, måste förblifva den mest brännande. Dessa äro i få ord de mera positiva re sultaten, som denna gåug vunnits af samarbetet mellan regering och representation. Vi skola i en kommande uppsats framställa nägra betraktelser, till hvilka de nuvarande vilkoren för detta samarbete gifva en osökt i anledning. mm