Aftonbladet – 22 maj 1874, sida 3

en djup suck af lättnad befann sig ensam med Cid, satte han sig ned och tog smekande hundens hufvud i knäet och tänkte, som jag tror: Hvilken dåre jag är! Hafva då lifvets flyktiga fröjder, qvinnor, vin, spel, konst och skämt för mig förlorat sina behag? Börja de tillfälliga nöjenas blommor ohjelpligt vissna! Denna flicka — barn som hon är för mig — är den enda, som kastat en blick af sann uppfattniog under min mask, Hon känner mig bättre än någon annan och tror ingenting ondt om mig — hon kommer mig nästan att önska det jag vore värd all hennes blinda tillit — skall hon blifva den första qvinna, mot hvilken jag öfvar barmhertighet, den första, för hvilken jag försakar mig sjelf? Cid, gamle, trogne pojke, är din herre då verkligen sk utan all heder och ära som menniskorna vilja påstå ? De Vigne och jag rökte på natten en pipa tillsammans i Albany, hvarest han hyrde en våning. Vigne hade allt sedan modrens död stått öde, och jag tror sonen knappast kunde hafva uthärdat att besöka det, ännu mindre för någon tid bosätta sig der. Han undvek hvarje antydan på det förflutna och sin olycksbringande därskap. Månne Sabretasche verkligen är på väg att blifva fängslad af den lilla förtjusande irländskan ? sade jag, under det vi makligt sträckte oss i hvilstolarne framför elden. Gud vet! Hvad haps lifliga försvarstal till Castleton angår, tror jag endast det var ämnadt som en tillrättavisning för honom, och tillfälle för en sådan bör sanner ligen icke föraktas, Enligt hvad jag kan sluta mig till, är han sjelf aldrig kär, men förvrider skoningslöst hjerna och bjerta på alla qvinnor, som råka i hans väg. Ja, han är en förbannadt farlig fruntimmerskarl, men kanske blir han sjelf slutligen fångad.. Inote otroligt, medgaf de Vigne. Ingen är så klok, att han inte någon gång blir en dåre, Bokrates, ehuru gammal och vis