Aftonbladet – 21 maj 1874, sida 3

samma ord. Violet återfick icke så ögonblickligt sin sjelfbeherrskning. Under ett spelparti hos öfversten samma afton, till hvilket de Vigne, jag och några andra kamrater voro inbjudne, berättades Violet Molymux okonstlade uppträdande notanför klubben på förmiddagen. Några uttalade sin beundran deröfver och andra fälde sina lika småsinnade som obefogade anmärkningar. Hon ser inte illa ut, yttrade våräslöst Vane Castleton, den yngste sonen af hertigen af Tiara, och kanske den mest extravagante af den för sitt lättginne beryktade familjen Castleton. Jag har, förbanna mig, aldrig råkat ut för en så klyftig och morsk liten flicksnärta. Sabretasche såg upp med en vredgad blick. Härvidlag instämmer jag inte med dig, Castleton; din anmärkning utmärker sig för lika mycken säkerhet i omdöme som elegans i formen, Unga snobbar, sådana som Killtime, kunna opåtaldt begå mwisstag i sin uppfattning, men så verldserfärne män som du och jag borde ej göra obs skyldiga till dylika fauter. Hvems porträtt är detta, Sabretasche. frågade de Vigne, till förekommande st Vane Castletons giltiga svar, som, med hans i allmänhet lättsinniga sätt att uttrycka sig, säkerligen skulle blifvit af en för den unga flickan och hennes försvarare sårande beskaffenhet, Den målning, som föranledt de Vignes fråga, var ett utmärkt vackert fruntimmersporträtt, hängande. öfver spiseln i den lilla salong, hvarest vi sutto och spelade. Det är min mor vid tjugu års blder, måladt straxt innan hon gifte sig: det påstods vara af en utomordentlig likhet (Forts.)