Aftonbladet – 21 maj 1874, sida 3

Nere NASN SRA mar sig femtiotalet och som medan du ännu låg i vaggan var beryktad som en at gin tids störste rouger, det är alltför löjligt: Men gå nu att kläda sig till middagen, den käre biskopen Cavendish och Killury äta hos oss i dag. Det vore i sanning grymt att störa den älskliga sensitivan i sin fria, ljufva utveckling, tänkte öfversten, då han satte sig i vagnen och for derifrån. Är du på väg att blifva en dåre, Sabretasche! Vet du icke, att de gyllene portarne aldrig kunna öppnas för dig, du har sjelt tillslntit dem och har således ingen rätt att klaga. Har du icke under större delen af ditt föregående lif bemödat dig att handla oberoende at principer och sökt öfvertyga verlden omattdu är en hjertlös, lättsinnig don Juan! Hvarför skall du just nu, sedan du blickat för djupt i denna oskuldsfulla flickas ögon, upptäcka, att du ännu eger yvar någonting som kallas bjarta och känsla, då hon, i sin oerfarenhet af verlden, ännu tror på sådant nonsens. Dårskap, dårskap! Tillbaka till ditt kamratlif, dina hästar och jagter, paletten ech mejseln, eljest skall du kanske på gamla dagar blifva hvad mången vis man varit före dig — dåre. Du har brutit så mången skön blomma förr, att du nu måste lemna den blyga viol ifred. Öppna dörren, öfverste Sabretasche, och låt mig stiga ur. Motsäg mig icke, ty jag vill. Med denna egenmäktiga befallning hoppade miss Violet Molymux ur midt på St James-gatan till modrens oebeskrifliga förskräckelse och de Vignes och Sabretagches (som äfven voro åkande i vagnen) stora nöje. Den pudrade betjenten, som hade sin plats bakpå vagnen, hade, då han efter ett uträttadt uppdrag åt sin lady gkulle hoppas upp på plats, stött emot