;r I den förflutsa veckan erforo vi att dokst I tor Hamberg redan för längesedan till förttlete stadsläkaren aflemnat gitt utlåtande öfn ver Stockholms vattenledningsvatten. Utlå n ) tandet utgör nu kanske förste stadsläkarens je morgonläsnivg eller har han måhända ref-ldan öfverlemnat det till stadsfollmäktige, elgom hålla på att taga det i betraktande. k Med hvilka blickar detta ekärskådande sker, e)kunna vi ganska väl föreställa osg, t.) Et tu, mi Brute! lär en klassisk medr. lem af! vårt kommunalråd hafva utropat, I sedan han fått kännedom om att äfven dr d Hamberg har sina betänkligheter vid ÅrIstavikens fortsatta tjenstgöring som vattenn skaffare. Äfven du vänder dig mot oss! v) Detta borde dock icke hafva varit så allI deles öfverraskande. Redar långt förr än llden allmänna meningen började uttala sig : mot Årstaviken, hade de verkligen sakkunoniga låtit förstå ungefär åetsamma, och det var just från dessa sakkunniga, som allmänn I heten fick sina farhågor. Man hade ju också t I professor Almäns för flera år sedan verkll stälda undersökning att rådfråga, I sven: ska läkaresällskapets Nya hanrdlingar, . Serien II, tredje delen, utgifven -år 1871. ; I finnes intagen den af professor Almån skrifna -l afhandlingen, som belöntes med Regnellaka -I priset i Oktober 1870 och som besvarade I frågan: Huru bör ett dricksvattens godhet bedömas från sanitär synpunkt. I denna J afhandling heter det bland annat, att det t ) ofiltrerade vattnet i Årstaviken är icke an? I vändbart till dricksvatten, ramt att det fil)lirerade, gom prof. Almen tagiti Hötel Ryd I berg, väl är anvärdbart, men icke godt. I Detta generela omdtöme, som tillräckligt -l visar huru vårt vattenledningsvattens god 1 het bör bedömas ur sanitär synpunkt, förYI stärkes betydligt, om man tager kännedom lom de i afhandlingen intagna resultat af ; de speciela analyserna. .) Men hvad kommer sådant vår kommunal rv styrelse vid? Hen nöjde sig icke med minIl dre än att ny undersökning måste göras. Naturligtvis för att gå riktigt samvetcgrant till väga och under tiden utsätta en stor I stads befolkning för alla de ejukdomar, som I slotligen måste uppstå af ett icke godt vattens depgliga bruk. Koneervatiemen finner Jockeå alltid sina advokater, äfven om det I xan vill konservera är slårig så förskämdt. ISA har äfven helt nyligen en person åtagit Isig att visa, det Årstaviken är alldeles förträflig samt att de väl bekanta, rika källorna I vid Grusdaborg måste hafva ett välgörande inflytande på vikens vatten, enär de hafva l sitt utflöde helt nära hufvudröret för vattenliedningen. Hvilken förträfflig sak! Besinna huru välgörande detta inflytande måte vara, då vid Grundsborg fianes en kuranstalt för personer, som lida af ofta ganska svåra hudsjukdomar och andra, högst farliga sjukdomsformer, hvilkas smitta är af längt ohyggligare beskaffenket än både koppor och tyfus! Bäire kan man väl icke önska, än att det badvatten, som detsa sjuke personer begagnat, bar sitt utflöde helt nära hufvudvudröret för vättenledningen? Det är gement att tala om något sådant! ntropar sannolikt mer än en af de finkänsliga naturer, hvilka må illa af att en sådan sak omtalas, men icke bekymra sig om saken sjelf — blott de slippa att lida deraf eller åtminstone tro sig slippa. Hvarför oupphörligt bråka om det dåliga dricksvattnet? tilligga de finkänsliga na turerna. Hvem tvingar någon att förtära det, då man kan dricka sodavatten med konjak, godt Bordeaux, fina rheneka viner och en butelj champagne då och då ? Det är nog sannt. Champagnen böricke åtminstone alldeles omedelbart lida af vårt vattenledningsvatten, kanske knappt de fina rhenska vinerna, Hvad bordeaux deremot beträffar, vilja vi hänskjuta den frågan till vinhandlarne. Sodavatten af dåligt dricksvatten lär väl ej vara att anbefalla, åtminstone icke förr äofden nya vattentillverkningen kommit i gång samt kanske ej ens dh, så vidt materielet skall hemtas ur Årstaviken, Och, hvilket kanske ej heller bör alldeles förbigås, det kan hända att Stockholm inom sitt område eger en och annan person, som ieke brukar släcka sin törst med champagne, ej heller med fina rhenska viner, knappt med bordeaux, ja ej ens med sodavatten med eller utan konjak. Det finnes grofva naturer med en dagspenning, som ej medgifver anpan dryck än vattenledningsvatten. De ras antal kan visserligen ej stiga till mer än 50 å 100.000 i vår stad, men det fianes dock filantrop-fantaster, som anse att äfven deras rätt bör tillgodoses, hvilken åsigt må hända innebär mycken öfverdrift, men dock ej är så helt och bället att förakta. Men, för att göra en lång historia kort, hvad har dr Hamberg nu yttrat? Det kunna vi naturligtvis icke med anspråk på diplomstisk nogrannhet uppgifva, enär utlåtandet ligger förborgadt hos någon myndighet, dock tro vi oss kunna, utan att gå grannlagenheten för nära, meddela hvad vi derom hört, och det är att dr Hamberg, efter förnyade, högst fullständiga och noggranna undersökningar, kommit till det resultat, att det filtrerade vattenledningsvattnet visserligen kan användas vid matlagning, men stt det som dricksvatten ej bör begagnas förr än det genomgått en ytterligare filtrering i kol. l Den slutsats man kan draga af ett sådant utlåtande är således att hvar och en som dricker af vårt vattenledningsvatten, sådant det kommer ur rören, utsätter sig för att Ssamka sig sjukdomar, men att han möjligtvis kan rädda sig om han skaffar sig en filtreringsapparat, i hvilken vattenled ningsvattnet ledes genom ett lager afl. kol. Till de skattdragandes kostnader för vattenledningen korsmer alltså inköpspriset och underhållssumman af en kol-filtreringsapparat. Kunna alla hufvudstadsbor förskaffa sig en sådan apparat? Vi tro det icke. Kunna ens så många apparater, som skulle vara erforderliga, hinna att inom en icke alltför aflägsen framtid förfärdigas? Sannolikt icke. Ämna husegarne bestå sina hyresgäster sådana apparater för att motarbeta den skada till deras helsa, som vattenledningsvattnet kan åstadkomma? Jo, det skall man se! Varder det kanske stadsfullI mäktige, som åtaga sig att med filtreringsapparater förse ej blott hvarje husbåll, utan hvarje person, som begagcar vattenlednin gen för att släcka sin törst? Eller tro stadsfullmäktige att saken kan afhjelpas genom att vid filtreringsverket arordna en ny filtrering i stort genomkol? Skulle dr Hambergs utlåtande visa att vatteniedningsvattnet ej duger till diskvatten, förr än det genomgått en ytterligare filtrering i kol, lär väl dermed ockvå domen ur vetenskaplig synpunkt vara fäld äfven i fråga varande vatten. Hvad är nu att görs? Otvifvelaktigt icke annat är att börja arbeta på eh ny vattenledning. Kostvaderna äro stora, men de varda icke mindre, om arbetet uppskjutes. och de böra väl gå framför alla andra, enär för bvarje dag som dermed dröjeg, faran för allt större sjuklighet tilltager i vår hufvudsied. Såsom ett litet bihang till ofvanstående tro vi oss böra berätta hvad man försäkrat 0sg, att den utmärkte vatevskapsman, hvilken nn afoifvit aitt niltåtande am vatten