hjertats dörr, för att bevaka det den fångna glädjen ej för ett ögonblick lossar sina fjettrar och beger sig af på flykt. Besynnerliga ord från Sabretasches läppart Violet betraktade honom med förvåning och hennes glänsande ögon fuktades af stora tårar. Han hade glömt hvar han var — hennes blick väckte honom ur de sorgsna reflektionerna och en svag rodnad spred sig öfver hans ansigte. Jag ämnar begära en ynnest af er, miss Molymux, skulle ni vilja sjunga för mig Hullahs, Trenne fiskare, den har ljudit i mina öron alltsedan jag i tisdags hörde den af er för första gången; det är så sällan någon musik verkligen anslår mig och ingen smeker mig i bögre grad än er sång. Gerna, och då hoppas jag att ni i gengäld sjunger för mig edra italienska visor. Ni, major de Vigne, som ej är romantisk, har säkerligen icke den ringaste känsla för musik, hvadan jag ger er tillstånd att konversera med mamma hur högt ni behagar. Jag sjunger endast för öfverste Sabretasche. Gifvande henne en blick af tacksamhet, följde han henne till en inre salong, hvarest pianot stod; han lutade sig öfver instrumentet och betraktade henne vemodsfullt under det hon med den klaraste, renaste, mest smekande och odlade röst så lätt och lekande som trasten i trädet en vacker vårmorgon sjöng den begärda visan. Lady . Molymux visste ej, om hon skulle vara glad eller missnöjd öfver den uppmärksamhet Sabretasche egnade hennes dotter. Hans rekommendationer stodo högt hos de giftaslystna notabiliteterna, men hans hyllning var af den farligaste beskaffenhet för de qvinnor, som läto sig deraf bedåras. Hennes oro skulle säkerligen hafva ökats, derest hon sett hur Violet ur en vas tog