liga vandring trampa ni på tusental vanliga blommor — anemoner, tusenskönor, smörblommor, gullvifvor — alla äro vackra och liffulla, men bland dem finnes kanske blott en enda liten sensitiva, hvars fina blad skälfva och dö vid den omilda beröringen. Ehuru sensitivan är skapad så mycket ömtåligare än sina öfriga blomsyskon, är hon väl derför mindre lefvande och frisk eller någon artificiel afart från de zandra? Hvarför fördöma en ovanlig känsla blott och bart derför att den är ovanlig; djup och varm känsla är sällsynt, men deraf följer ej att den är overklig. Sedan biskopen aflägsnat sig, blef Curly och de Vigne inbegripna i ett lifligt samtal med lady Molymux. Sabretasche satt fortfarande på litet afstånd med Violet. Jag tror er, sade han mildt. Detfinnes sensitivor så friska och sköna, att det vore synd, om de någonsin behöfde darra under en omild beröring eller deras späda blomkalk blifva sköflad af härjande vindar. Lef så länge som jag och ni skall erfara, att den djupa känsla, hvarom ni talar, aldrig återfinnes hos dem, hvilkas poetiska utgjutelser vi förlöjliga. Ynglingens smärta finner sitt aflopp i ord — mannens är stum. Om ni någonsin kommer, det Gud förbjude! att pröfvas med en verklig sorg, då skall ni erfara, att för den gifves ej tröst i meddelanden, den snarare kräfver att blifva sorgtälligt dold; man gräfver ner den på hjertats botten och pressar den intill sargadt bröst, såsom det spartanska barnet, då vargen tryckte sisa hvassa klor uti dess späda kropp. Ni skall då finna skilnadan emellan de bekymmer, som dunsta bort genom att åt alla anförtros, och den sorg, som tyst släpar sina bojor, när sig med sitt eget blod och patt och dag står på post vid