Om Mendelssohns oratorium Paulus. Snart förestår i Upsala en musikfest af högre betydelse, i det att derstädes, enligt hvad i tidningarna blifvit tillkännagifvet, pingstaftonen kommer att uppföras Mendelssohns oratorium Paulus. Som detta företag lemnar tillfälle äfven åt hufvudstadens talrika musikvänner, att få åhöra ett af den nyare tidens förnämsta tonverk, så torde det icke vara ur vägen att med några ord söka angifva dess karakter och betydelse, hvilka — derom kan man hysa grundad förhoppning — skola genom det omsorgsfulla sätt, hvarpå utförandet beredes samt de krafter som derför tagas ianspråk, komma till sin fulla rätt. Oratoriet är i många afseenden den högsta form för musikalisk konst. Det är rikare än den rena instrumentalmusiken, som utesluter det herrligaste af alla intrument, menniskorösten, och om det i likhet med operan nödgas söka hjelp hos poesien, gör oratoriet imellertid detta lån med långt bättre bibehållen värdighet och sjelfständighet genom ett ädelt försmående af mycket com grumlar det verldsliga tondramats konstnärliga renhet. Om musiken är företrädesviz känslans konst och ingen själsstämning kan i kraft och sublimitet mäta sig med den religiösa, anvisar sjelfva ämnet oratoriet en synnerligen hög rang, och, hvad formen angår, eger den utveckling och anspråk, som tvinga tonsättaren att använda den musikaliska konstens alla medel. Således förekomma i oratoriet solosången, ensemblesången, körsången — alla understödda af orkestern, hvars biträde, genom den klangens makt och mångfald, hvaraf endast den är mäktig, här är nödvändigt, och i förra hänseendet väsent ligen stegras genom orgeln. Särskildt har kören, genom det för alla menniskor gemensamma förhållande, som är oratoriets grund val, åer en mycket stor betydelse, emedan detta allmänt menskliga i kören finner sitt stR RR RNA NR NR NOIR AE TR R—ÖkÖjltte——et— rm NR