Aftonbladet – 20 maj 1874, sida 2

(2004) GS HANDELSKOMPÅNL STOCKHOLM den 20 Maj. Det lider mot riksdagens slut. I kamrarne arbetas och jägtas med brinnande ifver, för att före den stundande helgen få de ännu föreliggande ärendena undaugjorda. Det går nu som alltid i slutet af riksdagarne: sammanträden i kamrarna hvarenda dag och långt in på nätterna; massor af betänkanden, som man räppeligen hivner genomögna; de vigtigaste och mest genomgripande förslag, som måste undergå en brådskande slumpverksbehandling. Man har i sanning mot slutet af hvarje riksdag anledning att beklaga, att det förglag till grundlagsreform strandade, hvilket afsäg, att ärende, som varit förmål för behandling i utskott, kunde på den punkt, annan riksdag. Det är också anledning beklaga att det af konstitutionsutskottet vid innevarande riksdag, i arlednivg af en af hr Huss väckt motion, framstälda förslag till ändringar i åtskilliga stadganden iriksdagsordningen, i syfte att åstadkomma en jämnare och enklare arbetsordzing, icke komatttill någon åtgärd föranleda. Af den pu för rikedagen gällande arbetsordningen blifver nästan en omndgänglig följd, att den tid, som i början spilles på iakttagandet af åtskilliga obeqväma och mindre nödiga förmaliteter, vid dess slat måste tagas igen medelst ett omo get och brådstörtadt afgörande af en mängd frågor. Härvid ligger naturligen en lika stor våda deri, att ett förslag utan tillräcklig pröfning kan antagas, som deri, att en lag, som länge af allmänsa opinionen med hög röst fordrats, icke kan komma tiil stånd, derför att man i sista stunden haft alltför kort tid att sätta sig in i det framlagda förslaget, till följd hvarat allt på frågans utredning nedlagdt arbete i det närmaste varit ändamälslöst. Man har sålunda vid en del vigtiga frågor, som förekomma i slutet af riksdagen, endast valet melian de båda alternativen af ett mindre väl grundadt bifall eller ettaf formella betänkligbeter föranledt afslag, hvilket för längre tid undanskjuter en fråga, hvars afgörande icke tål något uppskof. Just detta senare var fallet med den vigtiga del af skogslagstiftningen, som rör hashållningen med enskildes skogar, och som genom de olika beslut, till hvilka kamrarne i gårdagens öfverläggningar kommo, äfven denna gäng förblifver oafgjord. Den af K. M:t i detta ämne aflåtna proposition, daterad den 20 Mars, således efter det Thalfva den för riksdagen i allmänhet tillmätta tiden redan gått till ända, öfverlemdnades tillika med åtskilliga i samma ämne väckta motioner åt ett särskildt utskott, hvars utlåtande ankom till riksdagens kansli den 15 Maj, eller just den dag, hvilken i grundlagen är beräknad böra vara riksdagens sista. Af det otvifvelaktigt ganska trägna arbete, utskottet derpä nedlagt, hade kamrarnes ledamöter blott en och en helt Idag att taga kännedom och, då nu troligen lingen enighet i de principielt olika besluten kan vinnas, måste i det närmaste samma Jarbete vid en kommande riksdag börja om ligen. Frågan är dock af allra största vigt, synnerligast för vissa landsorter, t. ex. Små land och Westergötland, der flere trakter, I genom en afverkning, som omfattar ej blott Imogna träd utan äfven späda telningar, I hålla på att förvandlas till obygder. I Den förordsing i ifrögavarande ämne, I hvilken särskilda utskottet föreslagit, var Jaffattad i 7 32 och afsedd att gälla för enskildes skogar inom de orter, som K. M:t på framställning, grundad på ett aflagtima landsting med två tredjedelar af ds afgifra rösterna fattadt beslut, finver skäl bestämma, I ej mindre än 6 af dessa hade åtskilliga af utskottets ledamöter framatält ett särskildt förslag, i närmare öfverensstämmelse med K. M:ts proposition, och hvars förnämsta skiljaktighet från utskottets låg i föreskrifterna i 3 2, rörande de åtgärder, som böra vidtagas, då den enskilde skogsegaren försuemar skyldigheten att sörja för skogens kterväxt. Enligt utskottets åsigt skulle icke allenast skogsegaren vid vite åläggas att ofördröjligen draga för; sorg derom genom sådd, plantering eller andra åtgärder, utan konungens befallningshafvande skulle också ega rätt att ställa den icke afverkada delen af skogen under förbud antingen så, att den icke finge användas annat än till husbehof eller ock på det sätt, att träd under vissa dimensioner licke finge från egendomen skiljas. Reservanterns deremot hade eedast föreslagit, att egare af mark, som till skogsbörd skall bibehållas, skulle af konuzgens befallnisgsrIhafvande vid vite och imom viss förelagd Itid vidtaga åtgärder till skogens återväxt .Joch, derest ban icke stälde sig dessa föreskrifter till efterrättelse, vid förhöjdt vite Tåläggas fullgöra den gifea föreskriften. lÖfriga skiljaktigheter rörde dels redaktiotå nen, dels mera speciella bestämmelser om -Ide mätt och steg, som för författningens I efterlefnad skola vidtagas, samt i fråga om undersökning af skog, som är vanvårdad. ÅI alla dessa puakter biföll Andra kamma ren utskottets förslag, under det den Första åter slöt sig till reservanternes. Detta resultat. vanns på båda ställena genom en llängre diskussion, åtföljd af votering vid 2 1, hvilkea utföll i Första kammaren med 42 röster mot 14, i Andra med 75 röster mot 60. Minoriteterna voro i begge kamrarne for afslag. De öfriga 22 afgjordes 1 enlighet med detta beslut ntan någon anmärkningsvärd diskussion. En annan vigtig fråga, nemligen sammansatta bankooch lagutskottets förslag till sammanjemnkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om ändringar i lagstiftningen för enskilda sedelutgifvande banker, har deremot lyckats vinna båda kamrarnes bifall, och har således i denna angelägenhet verkligen ett fullständigt riksdagens beslut blifvit ernådt. Af våra redogörelser för ärendets föregående behandling ha våra läsare inhemtat, att den vigtigaste af de punkter, rörande hvilka kamrarne hade stannat i skiljaktiga beslat, var den som rörde beskaffenheten af de säkerhetshandlingar, hvilka skulle få skäsom grundfondshypotek antagas. Utskottet hade nu afgifvit följande nya förslag till lydelse af det härom handlande mom. 2 i 8 13 af förordningen i ämnet, nemligen: Dessa grundfondshypotek skola bestå till minst hälften af lätt säljbara räntebärande obligationer och till den öfriga delen af skuldebref, intecknade i jordegendom å landet inom hälften af senast faststälda taxeringsvärde, eller uti fastighet i stad inom hälften antingen af brandförsäkringsvärdets eller af sist faststälda taxeringsvärdet; börande likväl alltid byggnad i stad, för att teckningen deri må kunna såsom grundfondssäkerhet antagas, vara brandförsäkrad utinågon med vederbörligen stadfästadt reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom landet. Detta förslag, som lika litet vet af den i den kongl. propositionen ifrågasatta K. M:ts rätt att bestämma de obligationer, som skulle tt PP dit det sålunda buunit, uppskjutas till en