Aftonbladet – 19 maj 1874, sida 4

Uti P. A. HULDBERGS och öfriga boklädor å 2 Rdr 50 öre delen: Valda Noveller af B. S. Ingemann. Första delens innehåll: Andra delens innehåll: Helias och Beatrice. Saga. Skolkamraten. Berättelse. Kristian Blocks ungdom. Berättelse. Sphinxen, Konstberidarefamiljen. Berättelse. Högt spel. Saga. Araben i Konstantinopel. Månskensstycke.!Den stumma. Altartaflan i Sorö. Berättelse. Det förbannade huset. Berättelse. De underjordiske, Ett Bornholmskt äfventyr. Glasskåpet. De sista ättlingarne till Gervansborg. Dragonen Nils. Källan och Daggdroppen. Ingemanns Noveller höra väl till ett litteraturslag, som icke längre är modernt; till andra toner ha vi sedan lyssnat-, och romantiken är en sångarskola, som, äfven den, blifvit strängt bedömd. Men ännu finnas hos oss de, för hvilka den tid hägrar i ett ljuft poetiskt skimmer, då Novalis lågade för romantikens blåa blomma-, då Tieck berättade den blonde Eckberts saga och besjöng Kejsar Octavianus, Achim von Arnim diktade sina underfulla sagor och han och Clemens Brentano samlade de sköna folgdikter, af hvilka så många skalder lärt hvad poesi vill säga, det var under denna tid som hos oss Atterbom förberedde Poetisk kalender, Hedborn låt sin skära lyra först klinga och en djup vårstämning förnams i nästan alla litteraturer. Den blide skalden från Sorö tillhör äfven denna vitterhetsperiod, hvars stora förtjenster och hvars fel han delar; i hans noveller kunna ännu de äldre repetera sina intryck från denna tid, och de nere, hvilkas sinnen ha något med romantiken befryndadt. hos en af dess älskvärdaste och ädaste representanter göra hennes bekantskap, under det dessa dikter för andra åtminstone ega litterär-historiskt värde. EN som trott, att af den välvilja, som i så baren mått fallit Ingemanns romaner till del i vårt land, något kunde komma på novellernas lott, har låtit öfversätta dem till, om man så vill, ett a kö t romanerna, hvilket för vännerna af skaldens sångmö i alla händelser måste blifva ett bidrag till hans vittra karakteristik och äfven för sig sje:ft eger mycket af värde. Hvad än må anmärkas mot öfversättningar från Danskan: faktiskt är att derigenom böcker spridas och blifva lästa, som eljest undgått mångas uppmärkfarnt et. 28; 34) mg S