Aftonbladet – 18 maj 1874, sida 3

Ingalunda, sade Sabretaschke och du får för defyra nästkommande timmniarne ej lemna din hvilstol, Gif mig en ny cigarr och tag dig sjelf en grogg. Du för ejförundra dig, att vi hälla dig qvar i det längsta.v Vi skildes sent från hvarandra, under våra lifliga samtal hade timmarne flugit bort, elden hade brunnit-ned i en glimmande glödhög, Cid låg fortforande utsträckt med hufvadet. kvjnid på husbonde:s fötter, under det de Vigne förtäljde: oss sina indiska kampagner, spände värt intreske till det yttersta och uppjagade min faptäsi ända derhän, att jag Hästan tyckte mig höra trumpeterna smattra och striden gpy. TOLFTE KAPITLET. Sabretasche, som brntit mänga blommör, beslutar sig att skona violen. Från det ögonblick de Vigne nedsteg från altaret och rusade ut ur kapellet, hade han ej Ktetsett den qvintia, som med lagens rätt bar hans namn. Hans passion fick sitt dräpslag i samma stund han igenkände den ovärdiga vbrelsen och hans känslor förvandlades ögonblickligen i ett hat, vida djupare. än kärleken Dägonsit varit. Kunder det vär vara annorlunda? Skulle någon man erfarit annat än en dödlig afsky för den qvinna; hvilken så gräsligt -hämnatsen ungdoms förseelse, blottställt hans ära, trampat hans Iheder under fötterna, bringat öfver hans Hf en förbannelse; som förjagade frid och glädje från hans ungdom och sköflade framtidsförhoppningarnes blomma just då den stod i sin mest löftesrika knoppning, Hon hade straffat pojkens föl genom ätt öfver mannäns lif kasta den mörkaste skugga. I öfvermåttet af vild förtviflan lemnade han henne och svor att aldrig mer enk vidröra hennes hand, Den skönhet, som bedårat hans sin