Aftonbladet – 18 maj 1874, sida 3

uppriktig, kan ge dig samma vänskapsbetygelse tillbaka. Ett galopp i den svala natten och i Indiens gamla urskogar är för mitt sinne -mera välgörande än denna paradridt på promenaderna. Vänta till dess de äro uppfylda af säsongens skönheter och den stora verlden i alla dess lysande företeelser ånyo börjar hvimla för dina ögon, då skall du kanske erfara att stadens nöjen äro att föredraga framför urskogens. För närvarande finnes här intet fruntimmer af nämnvärd skönhet mer än Violet Molymux. Som jag ännu inte har sett, inföll de Vigne. sJag skall göra min visit hos för äldrarne, med hvilka jag sedan min tidigaste ungdom är bekant. Jag är särskildt nyfiken att se den unga skönheten, emedan hon har Sabretasches vitsord. Ett ord i dessa tider lika förmhnligt att jegå som beklagansvärdt att sakna. Hon vet kanske inte hvilken farlig karl han är. fo undrar om hon någonsin ämnar gifta sig. Jag undrar om du någonsin ämnar hänga dig, sade de Vigne torrt. Skola vi fara till Molymux och göra vär visit just nu?Det kunde passa, svarade Curly. Lady Molymux, var, sällsynt nog, hemma och, då vi anmäldes, inbegripen i en vidlyftig demonstration med biskop Campanile, en utmärkt treflig bonviveur, som, i afseende på att motstä verldens frestelser, icke var något belgon, utan, oaktadt sitt embetes helighet, en ganska mensklig varelse. Uti en låg hvilstol satt Violet Molymux och bredvid henne Sabretasche, som, under det han ieke ointresserad afhörde hennes yttranden, ständigt magnetiserade henne med sina mörka, uttrycksfulla ögon. (Forts.)