Aftonbladet – 18 maj 1874, sida 3

nen, fylde nu hela hans varelse med afsky och förakt. Han säg: denna vanbördiga, ouppfostrade, grymma och låga varelse i besittning af hans ära och namp. Och i det kaotiska mörkret af hans förvirrade tankar stod det medvetandet ensamt klart för honom, att denna qvinna skulle alltintill grafven vara hans hustru. Fördömelsen: rågades af sjelfförebråelser; hans nior hade dödt, då yxan mattes till rotenaf sönens ära och framtids väl. Hon hade under loppet af flera föregående år lidit af en ytterlig nervsvaghet, hvilken läkare färoutspådde kunde; omen häftig sinnes rörelse tillstötte, blifva hennes dödj.hon hade aldrig velat förbereda den älskade soven härpå, utan scrgfälligt förkållit honom all vetskap om hennes ömtåliga helsa. Med det tysta hjeltemod, hvaraf blott qvinnan är mäktig, hade hon för honom dolt alla sina kroppsliga smärtor. t Då de Vigne störtat ut ur kapellet; hade Sabretasche upplyft henne ffrån, som han trodde, en tillfällig svimning; men hon btervaknade dock-aldrig till sans, utan lemnade den arme sonen att ensam bära sitt nu dubbelt tunga kors. Jag har sett män vrida sig i dödsångest, sett qvinnor med förtviflans hela vansinne på slagfältet omfamna sina älskades liflösa kroppar, sett menniskors oändliga vånda på sjukbädden under kroppsliga marter, sett de dödliges lidanden i nästan alla deras olika facer — de äro många och svåra bog — mon jag har aldrig sett en.så tyst och dock så gräslig jlsäniost som den, i hvilken vi funno de Vigne, då vi upphunno honom under vår ilfärd till staden. Trefusis hämd hade på honom redan utöfvat sin verkan; år af uttärjda lidanden kunde ej mera fullständigt hafva gvätt hans inre lif-och släckt