Aftonbladet – 18 maj 1874, sida 2

Jr 4 STOCKHOLM den 18 Maj. Dagens telegram från Paris och Versailles meddela rätt vigtiga underrättelser. Den kris, hvilken mån så lävge kunnat förutse, bar nu komwit till-ett utbrott och den Broglieska ministeren, den moraliska ordningens regering, har icke fullt ett år efter den parlamentariska coup de main hvarigenom den störtade Thiers, sjelf måst resignera för en koalition af samma element, hvarigenom den lyftes till makten. Yttersta högern och bonapartisterne hafva nemligen åter, likasom den 24 Maj förlidet år, gjort gemensam sak. Den skenbara anledningen till kabinettets afgång är i sanning kuriös. Regeringen begärde, som bekant, att, innan de konstitutionella lagarne behandlades, skulle församlingen först sysselsätta sig med vallagen. Denna dagordningssak gjorde kabinettet till en lifsfråga. Hennes egentliga afsigt var att derigenom undersöka terrängen och öfvertyga sig huruvida yttersta högern verkligen skulle ha med att bekämpa henne. Blefve regeringen öfvervunnen i denna obetydliga sak, återstod henne ingenting annat än att afgå, enärhon då icke hade den ringaste utsigt till seger i de vida vigtigare frågorna om de konsti tutionella lagarne. Till detta hufvudskäl kommer derjemte den biafsigten, att genom den reaktionära vallagen, som beröfvar tre millioner fransmän deras valrätt, söka blidka de ursinniga legitimisterne. Som voteringen i lördags visar, höllo emellertid legitimisterpe, understödda af bonapartisterne, uti sig, och resultatet blef att ministeren stupade för en majoritet af 381 röster, af hvilka 310 tillhörde venstern, 54 yttersta högern och 17 bonapartisterne. Det Broglieska kabinettets afgång är utan tvifvel en vinst för Frankrike, och en sämre regering kan knappast åter komma att öfvertaga ledningen af landets öden. Öfverträffande den napoleonska regimen ihänsynslöshet och våld mot pressen, har kabinettet Broglie icke varit den synnerligen underlägsen i införandet af korruption vid valen. Imperialismens prefets å poignet ha erhållit sig fullt värdiga motstycken i de satraper, med hvilka Brogliehugnat departementen, och det skändliga attentat, som ge: nom mairelagen riktades mot det municipala lifvet, ställer Broglie och hans kolle, ger i främsta rummet af reaktionens koryf6er. Mot de klerikala anspråken har regeringen åter stält sig ytterst undfallande, och det bigotteri, som nu slår ut så prunkande blommor i de väldiga -pilgrimsfär derna, ha i den fromma hertigen at Broglie och den icke mindre gudaktige marskalk Mac Mabhon haft ifriga vårdare och beun drare. Gent emot utlandet, särskildt mot Tyskland, har regeringen intagit en ofta rätt förödmjukande ställning, och den akt ning Thiers styrelse åtnjöt i Europa har aldrig kommit regeringen Mac Mahon-Broglie till del. Frankrike kan således ingen ting annat än vinna på Broglies och hans kabinetts afgång, och skulle nu stormlöpningen mot nationalförsamlingen blifva så stark, att denna ingenting representerande kammare dekreterade sin död, vore intet annat än godt att säga om den närvarande krisen. ue Det nya kabinettets bildande har: blifvit uppdraget åt Goulard. Denne statsman, hvilken som finansminister representerade den moderata högerns åsigter i Thiers kabinett och äfven fungerat som inrikesminister, åtnjuter ett rätt stort anseende bland partierna. Såsom medlemmar af det nya ka binettet nämnes äfven den gamle mångbepröfvade Dafaure, en af Frankrikes mest framstående politiker och senast justitimi-nister under Thiers. Troligen kommer äfven hertigen af Audiffret-Pasquier att ingå i den nya ministåren, hvilken helt säkert kommer att rektyteras från gränsen töellan venstra och högra centern. Det blir nu rår: n huruvida derna koalitionsminister, som skall upprätthålla balansen mellan monarkisternes lystnad efter en konung med Guds nåde och de republikanska partiernas anspråk på republikens definitiva konstituerande, verkligen skall kunna uppfylla sin mission och skänka Frankrike det lugn, hvilket ensamt kan återgifva lif och spänstighet ät dess nu förlamade industri och handel. Utsigterna att den skall lyckas äro verkligen icke syn nerligen lysande, och förrän nationalförsamlingen upplöser sig och ger nationen till fälle att genom nya allmänna val uttrycka sin vilja, kommer icke det lugn och den trygghet att återvända, hvarefter man nu törsar. Upprätthållandet af det såkallade aannatot med dess politiskt oförmögne målsman utgör ett dåligt palliativ i detta tänseende, och den dag, då Mac Mahon afsår från den politiska vädjobanan, der an lott spelar den. blindes och döfstumimes oll, kommer icke att i Frankrikes häfdsr vetecknas med;ett: körs. Italiens parlamentariska ställning blir lt mera invecklad, och hågrå tecken till ösning visa sig icke ännu. Finansministern Minghetti har i kammaren förklarat;.att nya nkomster fordrades till ett belopp af 50 nillioner lire, och att han måste göra dena summas beviljande till en kabinettsfråga. Två af finansministerns förslag att:skaffa enningar, tobaksmonopolets utsträckande ill Sicilien och påbudet att inregistrera.alla jandlingar, ha dock mött häftigt motstånd og en del af venstern äfvensom hos den ninisteriella majoriteten. Det säges, att linghetti sjelf ej fästor mera vigt vid de åda här nämnda finansplanerna, än att han kulle låta-dem falla, om den erforderliga umman kunde anskaffas på annat sätt. Jetta har dock icke kunnat ske, alldentund i Itälien alla möjliga hjelpkällor rean äro anlitade, och emedan det icke syes vara möjligt att uppdaga någotnytt föemål, som kan beskattas, Det är nöden, iom drifver Minghetti till att under sådana örhällanden söka pålägga nya skatter, vilka han väl kommer att. genomdrifva, hura det icke lyckåti honom: attskapa nå. on politisk majoritet i kammaren. En aåan har emellertid aldrig varit nödvändis are än just nu, ty landet kräfver genomripande reformer i administrationen, unervisningsväsendet och finanserna....Men essa reformer kunna icke genomföras u n ny gruppering af de parlamentariska artierna. Minghetti och det liberala presen hafva erkänt, att landet behäfver ett tarkt liberalt parti och ett a k inda ntsigten till en lösning är, att kamfi CC at AD fär fr RJ Hö hö G HH a EE SM rr 5 Ö