Det gör han icke, svarade jag; med sista postbåten hade jag underrättelser ifrån honom, hvilka innehålla att han ämnar sig hem. Det var ej i går vi sist sågo hvarandra. Nej, tio långa år ligga emellan då och nu, sade Sabretasche med en suck, sättande ifrån sig champagneglaset. Han har haft en sträng verksamhet derute, jag hoppas den gjort honom godt. Måtte jag aldrig få skåda en menniska se ut som han gjorde det den oförgätliga dagen. Hvar är nu hans nedriga hustru ?frågade Montressor. Trefusis, inföll jag otåligt. Lagen mh gifva henne hans namn — jag gör det aldrig. Hela hans slägt förnekar henne naturligtvis alldeles och hon är ru bosatt i Paris, hyr tillsammans med Fantyre ett lysande hotell i Champs Elys6eg, håller jägare i grönt livr6, ger soir6er för en viss klass extravaganta engelsmän och betitlade fransoser, hvilka ieke det ringaste intressera sig för hennes lefnadshistoria, men desto mer för hennes supger. Jag förmodar hon kallar sig mrs de Vigne? Hon är mrs de Vigne; sade Sabretasche med detta bittra smålöje, som någongång förvred hans läppar. Du tycks glömma, min käre Montressor, äktenskapets heliga högtidliga och ljufva band. Vet du icke att det är alltför heligt att tillkte några ingrepp af rättvisa förändringar. Snack, öfverste ! inföll Montressor. Lagen borde på ett annat sätt tagit hand om denna fördömda qvinna, och kunde jag lydt min böjelse den morgonen, skulle jag ledt ut henne ur kyrkan och skjutit henne rakt för pannan. Dertill var hon för vacker, Fred. Hennes skönhet är ej af det varaktiga slaget, sade öfversten, den störste fruntimmerskritiker på sin tid. Hennes fägring är af en vid första ögonkastet myeket anslående beskaffenhet, men inger ej ett fömgvariyt betogfirt tntadks Forts)