en skönhet efter sin första säsong skulle finna sig road af någonting. Inte! skrattade Violet. Bästa beviset att jag ej är någon sådan. Allt har roa! mig, med undantag af min presentation på hofvet, då jag nästan i dödsångest; trädde inför majestätet. Jag njuter af min mor gonridt på Bonbon, jag håller af mins blommor, fåglar och hundar, jag är förtjust i operan och balerna, jag afgudar musik ock den dag, då en verkligt god bok komme: ut eller en ny tafla exponeras, är jag san nerligen i sjunde himmeln. Ack, öfverste Sabretasche, då jsg upphör att njuta af lif vet, hoppas jag äfven upphöra att lefva. Då kommer ni att dö mycket tidigt sade Sabretasche med ett uttryck af djup: vemod, som, ehuru väl han sökte dölja det någon gång äfven i societeten batonade han: röst och förmörkade ansigtsuttrycket. Hon betraktade honom med förvåning. Hvartör, öfverste Szbretaaehe? Han log på sitt vanliga glada och artig: sätt. Emedan gudarne skulle mistunna jorder en så fager blomma och menniskornra en så berrlig uppenbarelse af hvad englarne bord vara, men — tack vare presterna, poetern: och målarne — aldrig äro. kh Hon skakade sitt hutvud i älsklig otålig: et. Af nåd, slösa inga artigheter på mig Jag afskyr dem. Verkligen, mumlade öfversten med er tveksam blick. Ja, i sanning! Ni kanskeinte tror mig Men jzg har fått så nog af dem från kapter Chevasney, och jag skattar dem ej som nå: gon värdig tribut hvarken åt mitt förstånc elier min smak.. Damerna tycka om artigheter som bar nen om namnam, sade Sabretasche med si! låga, behag iga stämma. De bortskämd: taga möjligen likgiltigt emot dem, ända till: de länka är någon. annan, då eldar afunder intresset p nytt: ehagar ni litet tryffe Yed ropphöma?s