ska skonerten Uimari har nu blifvit söndersla gen. Skeppsbåtarne funnos ombord, likaså upprifna sjömanskistor. Besättningens öde är okändt. — Svenska fornminnesföreningen höll i går sfton kitt ärsmöta å börsen häratädes. Mötet öppnades och öfverläggvingarna led des af vice ordföranden dr Sohlman, som tillkännagaf, att föreningens hittillsvarande ordförande friherre C. G. af Ugglas funvit sig af sin nu tillträdda befattning såsom öfverståtbållare förhindrad att egna sig åt någon annan funktion, hvarföre han afsagt sig ordförandeskapet i föreningen. Ur den af sekreteraren dr V. Granlund npplästa årsberättelsen meådela vi följande utdrag: Sedan svenska fornminnesföreningen för första gången framträdde med sitt program inför vårt lands allmänhet, hafva något mer än fyra år förflutit. Det alltjemnt stigande intresse för föreningens syften det ständigt tilltagande an talet af dem, som med hängifvenhet och ifver egna sig åt efterforskande, tillvaratagande och undersökande af gyerlefvorna från förgångna tider, det fornartsde och folkegendomliga, dessa glädjande tidstecken. som styrelsen i sin förra året afgifna berättelse bade den tillfredsstelsen att kunna framhålla, gifva fortfarande anlednin; till rika förhoppningar. Från än det ena oc än det andra hållet förnimmas nya yttringar af denna rörelse, som hvarje vän ej mindre af den nationela andan och den nationela utvecklingen öfver hufvud. än af vår forntid och de minnen vi från fädren i arf emottagit, helsar med odelad förnöjelse. Svenska fornminnesföreningen kan för sin del häraf hemta anledning till ökadt hopp om en löftesrik framtid för de syften och sträfvanden, för hvilka hon önskar vara en målsman. Det i föreningens stadgar påbjudna allmänna årliga mötet i landsorten hölls sistlidna år i Wisby den 31 Juli—2 Augusti, och styrelsen kan icke annat än lyckönska sig till valet af ort för detta möte, för hvars förhandlingar en utförlig redogörelse lemnas i det häfte af föreningens tidskrift. som nyss lemnat pressen, och som utdelades till föreningens å sammankoms;en närvarande medlemmar. Bland dessa förhandlingar må framhållas det intresse, som allmänt uttalades för tillvägabringande af expeditioner för fornforskning. ett ämne som ofta varit föremål för styrelsens omtanke; likasom det resultat, till hvilket mötet kom med hänsyn till frågan om möjligheten att vidmakthålla goda gamla plägseder och bruk inom folklifvet torde blifva en gagnelig väckelse för många bland dem, hvilka I detta hänseende kunna utöfva det största inflytandet att gripa sig en med att äfven söka rädda något af det värdefulla bland detta slags fornminnen, hvilka mera än de flesta andra synas vara hotade af snar tillintetgörelse. På förslag af en utaf föreningens mest nitiske medlemmar har styrelsen uppdragit åt en kun: nig fornforskare, som tillika genom noggrann kännedom af orten dertill är synnerligen lämplig, vice påstorn L. F. Palmgren, att under en del af sommaren undersöka någon af de märkligare fornlemningarna inom Vestbo härad at Småland och företrädesvis de intressanta graffälten vid Skeda i Bolmsö socken vid Karaby samt i närheten af såväl den gamla som nya kyrkan i Åhs, alla belägna i en af Finvedens äldsta och minnesrikaste bygder. Hans till styrelsen ingifna berättelse kommer att inflyta i föreningens tidskrift. Den vigtiga principfråga rörande ändring i k. förordningen af den 29 November 1867 derhän, att förbudet för samlande af bronssaker måtte upphäfvas, hvilken fråga i förra årsberätsen omnämndes såsom nära sin lösning, i det K. M:t, med bifall till förslaget, till riksdagen om ändring af vissa andra i samband härmed stående lagbestämmelser afgifvit förslag, blef kort ter sistlidna års vintermöte afgjord i enlighet med hvad svenska fornminnesföreningen härom till K. M:t i und. hemställt. Det hinder som förbudet i detta hänseende legti vägen för forskvingsfriheten och för vetenskapen, är således lyckligen undanröjdt, och äfven om svenska fornminnesföreningen under sin tillvaro ej hade ut rättat mer än bidragit till lösande af detta hämmande band, första steget till motverkande af en alltför långt drifven centralisering af fornforskninens material, skulle föreningen ej hafva verkat örgäfves. Äfven för sistförflutna år har K. M:t, på derom gjord und. anhållan behagat tilldela föreningen ett statsanslag af 1000 kronor. med samma vilkor som förut, eller att 160 ex. af föreningens tidskrift lemnas till K. M:ts förfogande. . Föredömet af de under 1872 vid Upsala universitet stiftade föreningar, afseende samlande och undersökande af folkspråket, ordspråk m m. har sedermera vunnit en glädjande efterföljd, så att fornminnesföreningen sistl. vår hade nöjet att till sex -landsmålsföreningar-. nemligen Smålands, Södermanlands och Nerikes, Ostgöta, Westgöta. Vestmanlands och Dala samt Wermlands nationers få utdela sin tidskrift. — Likasom förut har föreningen äfven under det senaste arbetsåret från Deutsche Gesellschaft fir Anthropologie. Ethnologie und Urgeschichte fått emottaga dess Correspondenzblatt och från Foreningen til norske Mindesmerkers Bevaring dess årsskrift för åren 1871 och 1872. Bland de svenska landsortsföreningarna hafva Westgöta och Uplands forminnesföreningar till svenska fornminnesföreningen insändt sina tidskrifter. Derefter meddelade föreningens skattmästare öfverkommissarien G. M. Almgren en öfversigt af föreningens ekonomiska ställ ning, hvarpå den af revisorerna tilstyrkta dEcharge beviljades. Till föreningens tillstädesvarande ledamöter utdelades andra bandets andra bäfte af Svenska Fornpminnesföreningens Tidskrift, ioanehållande redogörelse för föreningens allmänna årsmöte i Wisby förliden sommar samt afhandlingar af G. Djurklou, A. W. Stjornstedt och O. Hermelin. Efter årsberättelsens uppläsande meddelade skattmärtaren, öfverkommissarien GM. Almgren, en öfverslgt af föreningens ekonomiska ställning, hvarefter den af de utsedde revisorerna Ät styrelsens medlemmar iillstyrkta dcharge bsviljades. Slucligen skreds till val af ny styrelse och utsägos dertill följande föreningens medlemmar: grefve Balkzar von Platen, dokt. Ang. Sohlman, öfverhofpredikanten F. Grafström, biblioteksamanuensen Chr. Eieh horn, dokt. V. Graulund, artisten N. Mandelgren, prof. M. Wiuge, öfverkommissarien SES KOMER RE Tero RANA SANERAS