FÅNGENSKAP. ROMAN I TVÅ DELAR AP OUIDA VRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AP C.C. Öfversten vände sin häst och red fram till lady Molymux. Tio år hade icke verkat den minsta förändring på Sabretasche, han förde ännu samma makliga, sorglösa, artistiska lif. Hans utseende var lika vackert, hans yvickhet lika underhållande, hans eröfringar lika talrika och vidtberyktade som någonsin. Han var ännu seldat, artist, skulptör, dilettant, en man på modet, allt i förening, populär bland männen, afgudad bland qvinnorna och fängslad at ingen. Ahl utropade den fordom vackra och ännu mycket koketta grefvinnan, herr öfverste, jag är förtjust att se er. Vikommo till staden i går; lord Molymux har tagit ett hus åt oss i Lowndes-square, men der ega vi knappast någon enda bekant. Bushbrooke öfvertalade oss att i dag åne revyen och Violet önskade det så mycket. Tillåt mig presentera min dotter, miss Violet Molymux, för öfverste Sabretasche och mr Chevasney. Violet betraktade öfverstens ansigte, när han bugade sig för henne, och det såg ut, som hade hon tänkt, då han med sin till talande öppna blick besvarade hennes frå gande, att hon aldrig förr i manlig skepnad skådat en vackrare företeelse. Han höll in sin eldiga frustande häst, böjde sig öfver vagnedörren och studerade med kritiska ögon den nya skönheter, under det han med vanlig lätthet konverserade med de båda damerna. 4) 89 A. B. n:r 88—93, 98; 97-104, 108: