Aftonbladet – 13 maj 1874, sida 2

— Dramatiska teatern har ett par aftnar bjudit på det intressanta karaktersdramat Skådespelerskan med hr Elmlund i Helges roll. Återgifven af honom, framstår Ester Larssons älskare visserligen icke så principmessig och viljekraftig, utan i stället mera sympatetiek, vek och liflig, hvarigenom både hans kärlek till Ester och hennes till honom af åskådaren låter sig lättare förstås, än vid hr Fredriksons framställning af karakteren. Konflikterna och den slutliga brytningen de båda älskande emellan förefalla äfven naturligare, då Helge utföres på ett saftigare och varmare sätt. Denna uppfattning gifver eckså ett större berättigande åt Esters lekfulla koketteri än hvad fallet är, då Helge framstår såsom nästan uteslutande de stränga grundsatsernas man, och anse vi derför ej blott Helges parti, utan skådespelet på det hela hafva gjort en betydande vinst, derigenom att hr Elmlund öfvertagit denna med hans individualitet öfverensstämmande, för honom ursprungligen ämnade roll. — Till förpjes gifves den täcka idyllen Min ros i skogen, der hr N. W. Almlöf och fröken Lindqvist om vanligt i hög grad slå an på publien. Måndagens spektakel beredde den talrika publiken en verklig högtid af löje. Det var den i all sin burlesk ytterst spirituella komedien Debutanter och hennes far, som efter några års hvila åter gick öfver scenen med hr K. Almlöf i Gaspards roll. Alltid förträfflig i detta parti, syntes oss dock hr A. denna gång vara vid ett mer spelande lynne än någonsin, och hans Gaepard var så omedelbart genomkomisk, att han icke en gång löper fara att förblekna vid en jemförelse med den oöfver räffliga bild af den gamle landsortsaktören, som Pierre Deland skänkt. I debutantens parti uppträdde en ung debutant, fröken Reis, hvilken förut med framgång utfört nägra mindre roller och särskildt skördade stt uppmuntrande bifall för sitt återgif. rande af Monee i Engelsmän 1 Indieo. Tennes spel som Anais syntes oss i allvänhet rätt godt, men doek icke tillräckigt pointeradt. Vi hafva likväl den förwoppningen om den unga debutanten att. entes intelligenta uppfattning af uppgifen i sin belhet skall vid ett förnyadt kterifvande viea sig mäktig af den fina nyanering, som den qvicka rollen kräfver. Fru Umiöfs Anita var präktig... Pablikes var fantligt road. skrattade, applåderade och opade in ej blott den gamle skådespelaren, van ock debutanten.