Aftonbladet – 12 maj 1874, sida 3

ville bifalla K. M:ts förslag, enligt hvilket i afseende på behörigheten att utöfva i frå. ga varande rättighet nu gällande föreskrif. ter skulle lända till efterrättelse. Inom Första kammaren förekom en längre öfverläggning angående sammansatta bankooch lagutskottets utlåtande i anledning af den kuugl, propositionen samt hr Wallenbergs motion om ändringar i lagstiftningen för de enskilda sedelutgifvande bankerna. Föredragningen började med 2 28, hvilken innehöll bestämmeleer angående inlösen af privatbanksedlarne, K. M:ts förslag inbeköll, att de enskilda bankerna skulle vara berättigade att inlöra sina gedlar med riks bankssedlar, så länge dessa af riksbanken med guld inlöstes, men, när riksbanken icke längre fullgjorde detta sitt åliggande, vara skyldiga att verkställa inlösen af gina sediar med guld. Utskottet hade afstyrkt K. M:ts förslag i denna punkt och tillstyrkt, i enlighet med hvad hr Wallenberg uti sin motion hemställt, att de enskilda sedelutgifvande bankerna skulle åläggas att ovilkorligen, när innehafvaren af deras sedlar det forårade, desamma vid deras hufvudkontor med klingande mynt inlösa, hvadan utskottet föreslagit, att första punkten af ofvannämnda paragraf skulle få följande lydelsa: Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt. Frih. Skogman, som inledde diskussionen, medgaf önskvärdheten at att få guldmynt spridt i landet, men trodde, att riksbanken, som naturligtvis finge på sin lott att förse de enskilda bankerna med mynt, icke skulle kunna göra detta utan olägenhet. Tal, yrkade derför bifall till en af hrr Philipsson och J. J. Ekman isom utskottet afgifven reservation, enligt hvilken slutet af punkten skulle lyda: Lagligen i riket gällande mynt eller riksbankens sedlar. — Hr J.J. Ekman anförde såsom skäl för nämnda yrkande, bland annat att det för flere enskilda banker skulle blifva ganska batungande att med guld inlösa sina sedlar. — För utskottets förslag talade frih. v. Schwerin, som trodde, att man genom ett beslut i denna riktning kunde i väsentlig mån förebygga de faror, till hvilka vår banklagstiftning lätt kunde leda. Att pappersmynt erkännes såsom lagligt betalningemedel, medför, trodde tal. alltid vådor. Två stora liqvidationer hade nyligen förekommit i Europa, nemligen Frankrikes och Österrikes; den förra hade ganska lätt gått för sig, ty den var baserad på guld, hvaremot liqvidationen för Österrike, der papperet hade tvångskurs, ännu laborerade med stora svårigheter. — Hr Wallenberg bemötte de skäl, som fbe: ropats af motståndarne till utskottets förslag. Dettas antagande skulle medföra stora fördelar för landet i det hela, och äfven för privatbankerna, af hvilka flere erbjudit sig att inlösasina sedlar med klingande mynt. Vi hafva 120 millioner i banksedlar häri Sverige, och dessa behöfde tvifvelsutan stöd på mer än ett ställe. Med anledning af att en talare från göteborgsbänken antydt, att landsortsbankerna kunde, för att undvika de olägenheter, som den nya bestämmelsen troddes skola medföra, förlägga sina resp. hufvudkontor i Stockholm, trodde tal. att kärleker till hemerten skulle förbjuda något sådant, och att särskildt göteborgarne skulle anse det vara under sin värdighet. Yrkade bifall till utskottets förslag. Samma yrkande framställdes äfven at hrr Rydqvist och Ryden. Hr v. Ekrenheim tillkännagaf sig vara af olika åsigt med de fyra föregående talarne, Så länge 72 2 R. F. ännu qvarstode, kunde privatbanksedeln ej betraktas annorlunda än som ett vanligt skuldebref. Då privatbankerna hade skyldighet attiliqvid taga emot riksbanksedlar, vore det hvarken rättvist eller billigt att ålägga dem att inlösa sina egna sedlar med guld. Hur skulle det under nämnda förutsättning gå för privat bankerna, om riksbanken faller? Den enda ändring talaren skulle önska i nu gällande banklag vore den, som innehölles i hr v. Gegerfelts reservation, till hvilken talaren också yrkade bifall. I förbigående ville han emellertid anmärka, det han skänkte utskottets förslag företräde framför K. M:ts. Gent emot den föregående tal. sökte frih. Stjernblad visa, att privatbanksedeln icke är en revers, utan någonting helt annat. Man borde i den goda tiden uppfostra de enskilda bankerna så, att de kunde stå emot i den hårda tiden, och medlet härtill vore att ålägga dem inl3sa sina sedlar med guld. Förordade bifall till utsköttets förslag. Frih. Skogman vände sig mot åtskilliga föregående talare och sökte visa faran af att, i följd af den nya lagen, de stora privatbankerna skulle kunna förqväfva de små, samt att afiägset från hufvudstaden liggande banker kuade jå svårt att med guld inlösa sina sedlar. För bifall till hr v. Gegerfelts reservation — hvari föreslogs, att privatbanker äfven skulle få inlösa sina sedlar med riksbankssedlar, så länge desenare ut göra lagligt betelningsmedei — yttrade sig grefve Oskar Mörner och hr Bennich. BSistnämnde talare trodde, att föreskriften om inlösen med guld komme att för privatbankerna medföra en dubbel tyngd, emedan de i alla händelser mäste för sina kunders skull hafva riksbankssedlar, som äro det begärligaste rörelsemedlet. Hr Ribbing ställde sig på utskottets sida; likask hr Mannerskantz, som särskildt framhöll önskvärdheten deraf, att privatbankssedlarne blefve så säkra som möjligt, hvarigenom de hittills vanliga starka fluktuationerna i penningerörelsen kunde undvikas samt att, i hänlelse riksbanken vacklade, de enskilda bankerna dock skulle bilda er stark institution. Statsrådet Wern förklarade, det hans isigt alltid varit, att banksedeln borde inösas med klingande mynt, men att han i unseende till de stora praktiska svårigheerna för en del banker att, innan guldet zommit något allmännare i rörelsen, inlösa sina sedlar med denna metall, föreslagit utt till inlösen jemväl skulle få användas riksbankens gedlar, så länge de i riket ut: rjorde lagligt betalningsmedel. En banksedel vore nämligen hos oss för närvarande stt myntrepresentativ, och med detta begrepp vore det oförenligt att tillåta utgift vandet af sådana sedlar, som finge inlösas med andra, hvilka icke gällde såsom lagligt betalningsmedel. För utskottets förslag uppträdde hr Dufva i ett anförande, som helsades med lifliga bifallsrop) samt hrr Rettig och grefve Hen ning Hamilton; hvaremot grefve C. G. Mörrer önskade bifall till hr v. Gegerfelts reservation. Sedan dessutom hrr von Ehren reim, Wallenberg, J. J. Ekman och frih. . Schwerin nyo haft ordet, afslöts diskussionen. Vid anställd votering antogs utskottets förslag med 76 röster mot 25, on afgåfvos för hr v. Gegerfelts reserration, Andra kammaren fortsatte i går den ilörlags började behandlingen af statsutskottets utlåtande i åtskilliga elementarläroverken rörande frågor, dervid begynnande med ;redje punkten angående anslag till elemenarskolor för flickor. Utskottet hade i detta utseende föreslagit att på extra stat skulle nvisas 30,000 kronor att användas till unierstöd, med högst 3000 kronor till hvarje,