Aftonbladet – 11 maj 1874, sida 4

På SIGFRID FLODINS förlag nyligen utkommen å 2 rdr: Från knopp till blomma. Små teckuicgar ur hemmets verld. Af Elise Polko. aKan någonsin om en bok sägas det samma, som fransmannen säger om en god tafia, hvilken gör eit fullt och rikt intryck: cela chante, så gäller detta uttryck visserligen om Elise Polkos sagor. Och föreliggande nu öfversatta arbete jäfvar eller minskar ingalunda sin författarinnas anseende. Vi kunna tvärtom säga, att hennes förut så vackra och harmoniska stil vunnit ännu mera i böjlighet och klang. På hvarje blad träder oss till mötes den uppfriskande fläkten af en rent qvinlig själ någonting som hos vår tids af emancipationstendenser förvirrade förfauarinnor allt mera bör ar höra till sällsyntheterna. — — När man skrifver om familjen och särskildt om och för qvionan, så är det framför allt af vigt att hålla läsarens ögon öppna för allt det stora, sköna och betydelsefulla, som döljer sig äfven i det skenbart tilla, utan att derför öka göra detta större, än det verkligen är. Oundgänglig är också den fina poetiska instinkt, som icke väljer något annat än, bvad vi kalla, sjelfva grundritningen till familjens byggnad såsom föremål för framställningen och icke fördjopar sig i detaljer, genom hvilka öfverskådligheten endast skymmes Det är dessa egenskaper, denna klara uppfattning och poetiska takt, som Elise Polko i hög grad besitter. Hon har en djup blick för qvinnans verkliga kallelse och ser icke något förtryck deri, att samhället så fast som med individens frihet är förenligt vill binda henne dervid. — — Qvinnan i hennes olika lefnadsstadier såsom barnet, ungmön, fästmön, makan och modern är här tecknad med ett behag och en sanning, hvaraf endast en ädel qvinna, som sjelf genomgått denna utvecklingsserie, är mäktig. I synnerhet utmärker sig den sista afdelningen, om modern, för sin varma färgton och sin rörande sanning. En skönare skildring af moderskärleken med dess strider, försakelser, sorger oeh segrar bafva visällan läst. (8237) (N. D. A.)